Aftonbladet – 13 oktober 1841, sida 2

RASER RR KRA RR RAR RERREEEEERE— RR att få mottaga herskapet; jag har aldrig mått så väl som just i dag. Under det fru B talade så, röjde sig likväl ett så djupt och innerligt lidande i alla hennes anletsdrag, att jag gissade, att någonting obehagligt måste ha tilldragit sig utom salongen, der endast hennes kropp ännu tycktes dväljas, men der hennes själ ej mer fanns qvar. Ur stånd att beherska min oro, afbröt jag tvärt ett politiskt samtal som jag nyss börjat och gick ut. Jag inträdde i matsalen, der bordet längesedan var dukadt, men en sak förvånade mig, nemligen att på bordet, som för öfrigt var anordnadt med den fullständigaste elegans, fanns ingen enda silfverpies. Som vän af huset och redan fattad af en olycksbådande aning, trodde jag mig böra fråga betjeningen efter orsaken till denna glömska. Veten j hvad jag fiek till svar? cHerren bar denna morgon tagit allt silfvret med sig till Paris, men förbjudit dem att omtala det för frun, emedan ban ville göra henne en surpris; nu hade de likväl nödgats göra det för hennes nåd. Dessa ord voro för mig en ljusstråle. Beklagansvärda qvinna! Hvad hon måste lida! Tvungen att le, då hennes hjerta var nära att brista, frågade hop sig sjelf hvad upplösningen väl skulle blifva på denna dram, på en gång så trivial och så utomordentlig, och hvars intrig måhända för henne eller hennes man innebar lifvets eller dödens vilkor? Jag gick ned på gården; jag gick ända ned på landsvägen, men intet buller af något åkdon nådde mitt öra. Stum och nedslagen återvände jag till salongen; då jag öppnade dörren, hörde jag fru pärinnan säga: aDet förefaller mig högst besynnerligt, att er man låter oss vänta så här, och om ni så behagar, så sätta vi oss till bords utan honom., aJa, det är rätt, tillade en ung fru; adet skall lära honom att bättre passa på tiden en annan gång. Härvid steg fru B, liksom träffad af en elektrisk stöt, häftigt upp från sin fåtölj, men straxt derefter