Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 3

SKOGS-SCENE. I skogen är Så stilla än, Men dagningen Snart synes der. Hvart löf så tyst Af daggen kyst. I darrning står, När vinden når Med morgonflägt. Af dimma täckt Syns skog och land, Men solens rand Så skön och glad, Ur Österns bad Nu stiger opp, Mot jorden ler, Och lif och hopp t allting ger. Hör! lärkan slår En drill så klar, Af echo får I skogen svar; Och trasten far Från nattlig ro I luftigt bo, Till tallens topp Och stämmer opp En sång så skön, Hans morgonbön. Ekorren ren Från gren till gren, Med nätta ben