förhållanden, täektes låta utarbeta en ny skjuts och gästgifveri-ordning, men att, utan afbidan deraf, skjuts-entreprenaderna måtte tillvägabringas.i den mån omständigheterna medgifvar; att ,Konungens Befallningshafvande måtte anbefallas vid nästa Riksdag afgifva utförliga berättelser, angående framgången af skjuts-entreprenaderna, eller hvilka hinder som mött; och som de vid pröfningen al ämnet jemväl funnit, att Diligensinrättningar böra befordras och underlättas, hafva de anhållit, att Länsstyrelserna måtte anbefallas att dylika inrättningar befordra. Hvad Diligens-inrättningen serskildt beträffar, är det kändt, att inkomsten deraf icke motsvarat kostnaden, hvartill orsaker hufvudsakligen torde igenfinnas i svårigheten för den enskilda spekulationen att täfla med allmänna skjutsnings-anstalterna, sådana de varit och ännu äro, genom hvilka de skjutsningsskyldige i allmänhet ostridigt fått vidkännas betydliga uppoffringar till de vägfarandes fördel; men om också detta förhållande upphörer, qvarstå andra svårigheter, som påkalla fortsatt ansträngning, för att besegras. Då Rikets Ständer funnit, hurusom denna Inrättning, sådant oaktadt, ovedersägligen beredt landet fördelar, fullt motsvarande hvad derå blifvit uppoffradt, samt att dess upphörande skulle menligt inverka på trafiken, bvaremot den för inrättningens underiättande förut ifrågaställda anstalt, medelst medgifvande af rättighet för Diligens-bolaget att entreprenera om hållskjuts, motsvarande det antal resande, som med Diligensen fortskaffas, onekligen skulle leda till hinder för den förändring af skjutsinrältningen i allmänhet, som med det nu framställda förslaget åsyftas, hafva Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t af de under Dess disposition stälida postmedlen täcktes bevilja Ditigens-inrättningen det understöd och de fördelar, som må finnas lämpliga för ändamålet och tillgångarne kunna medgifva. På det den föreslagna stegringen af skjutslegan icke må verka till allt för kännbar tillökning af Statens och enskildes kostnader för embetcmäns resor, hafva Rikets Ständer ansett en lämplig förändring af 4827 års Resereglemente vara af behofvet påkallad, och få i sådant afseende i underdånighet föreslå, att de 42 klasser, som upptagas i berörde Reglemente, inskränkas till 3 klasser sålunda, att för den hittills varande 4:sta klassen anslås . . . .. . 3 hästar 2:dra och 3:dje klasserne . . . . 4 d:o 4:de och ö:te d:io . . . . . . 3 do 6:te, 7:de cch 8:de dio . . . . 2 d:o 9:de, 10:de, 44:te och 12:te d:io . . 4 häst, med bibehållande i öfrigt af de föreskrifter, reglementet innehåller; dock så, att skjutslega aldrig må beräknas annorlunda, än densamma för hvarje station är bestämd, samt att kronobetjening och fjerdingsmän ej beräkna högre skjutslega, än den hittills gällande, så vida de icke begagnat skjuts från station, der entreprenad finnes. I sammanhang härmed, hafva Rikets Ständer slutligen fästat uppmärksamhet å de med kronoskjutsen förenade olägenheter, och dervid väl ansett denna skjutsning icke kunna helt och bållet upphöra: men då den, serdeles för vissa orter, utgör en ganska kännbar börda, är det angeläget, att densamma, så litet som möjligt, anlitas, och torde, med det tillfälle, som Sveriges läge erbjuder för sjö-kommunikationer, kronoskjutsens anlitande under fredstid kunna betydligt minskas genom begagnande af ångfartyg och andra sjölägenheter. Deremot; och som förhöjning af legan för den vanliga skjutsen här ofvan icke blifvit föreslagen annorlunda, än för att framkalla entreprenader, och med vilkor af deras tillvägabringande, hafva Rikets Ständer funnit en sådan förhöjning ännu mindre böra komma i fråga för kronoskjutsen, som användes endast för landets gagn och säkerhet. Och hafva Rikets Ständer, till följe häraf, anhållit, att, genom användande af ångfartyg och andra sjölägenheter, behofvet att anlita kronoskjutsen må, så vidt sig göra låter, inskränkas. — se — warA Amer TITT DO CCTYÄTAR TINUNUE