Aftonbladet – 8 oktober 1841, sida 2

man På en gång tystnade klagoljuden; sagorna började åter. Tårarna stannade i ögonlockens bräddar, de unga satte sig i en krets omkring den Österländske Boccaccio, och barnen betraktade honom med en naiv nygirighet öfver sina lystrande mödrars bruna axlar: Det var en gång en fransman som kom till Kosrew för ungefär trettio år sedan; min far emottog honom; han satte sig under vår aceasia, drack af vår mjölk och åt af vår frukt under några dagars tid. Om vi läto vår klagan komma till denne fransman, kanhända skulle han draga oss ur denna afgrund dit vi störta — Hvad hette den fransmannen? frågade man från alla håll. — Det vet jag inle. — Från hvilken stad i Frankrike var han? — pDet vet jag inte heller. Berättaren fortfor: Hvarföre skule icke tre af oss kunna besluta att gå till Frankrike och söka upp den mannen ? En naiv österländsk enfald! Begifva sig ut att söka upp en fransman, hvars namn och hemort man icke känner, och som varit i Persien för trettio år sedan! Tre af dem stego nu upp och sade: Vi skola i morgon begifva oss på vägen till Frankrike. Om vi icke finna fransmannen, så finna vi åtminstone Frankrike och vi skola säga till det: det är nu trettio år sedan en af edra fann gästfrihet hos oss. Lånen oss fem tusen franes om j icke viljen att vi, våra hustrur och våra barn Son förblifva slafvar under hela vår öfriga lifs10 Se här är deras namn: David, Gabriels son, Kyril, son af Jussuf och Jussuf son af Juana. Mi efterverlden minnas dem! Ni kan väl lätt föreställa er, att desse tre modige män icke hade fem tusen francs i sina fickor, när de några dagar derefter lemnade Kosrew, för att anträda resan till Frankrike, från land till Jand och från öcken till öcken. De hade icke hos sig något mer än detta stycke äk