Aftonbladet – 8 oktober 1841, sida 2

beln eiler med opium, det är blott elika vägar till samma mål, Det är endast poeter och filosofer tillåtet att höja sin röst emot dessa olagliga, ofruktbara och vidunderliga inskränkningar, hvilkas våldsamhet, ifven i långt aflägsna tider, ieke kan ursäktas. En Ryss är de kalla klimaternas baru; hans land ir snöns; hans sol är månan. Hvad gemenskap är det mellan Persien och Ryssland? Emellan en gyllene melen från Teheran och en räfskinspels från Arehangel? Man skulle heldre se en korp slå ned i en bikupa än en Kalmuck i Chirazs sköna och fruktbara dal, som poeten Hhafiz på ett så intagande sätt besjunger. Huru åsigten än må vara härom, nog af, Ryssarne bemäktiga sig ganska kenseqvent, år från år, elt nylt stycke af Persien. Landets rika invånare påläggas en viss skatt och de i sin ordning lägga den på de fattige. När koffertarne äro fulla, skickar man dem till Petersburg, der man förvandlar Temanerna i vintereller sommar-palatser, ty man har i Petersburg den nationella vurmen att också vilja äga en sommar. Jag vet icke från hvilket folk denna sommar kunnat eröfras. Till följe af traktaten år 1898 bafva Ryssarne tvungit Perserne att erlägga en ofantlig summa. Hvarje stad af första eller andra ordningen måiste deltaga i denna kontributions betalande och Kosrew, som egentligen endast är en liten by, taxerades till 330 Tomaner eller ungefär 5000 francs. Sedan dess innevånare vändt ut och in på sina fickor och gräft i alla sina göramor, funno de, att de knappt kunde hopsamla hundra francs, Man lägger ingenting af i Kosrew. Ortens sparbank är ladan, der man förvarar säden, och källaren der man gömmer vinet. Imedlertid måste man betala dessa femtusen francs, ty man skämtar icke med Kejsarens ukaser, aldraminst med en Kejsare, som stundom ger ut 30,000 francs, d. v. s. 6 sådana hyar som Kos