Aftonbladet – 6 oktober 1841, sida 2

NÄGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. Rikets Ständers underd. skrifvelse i fråga om näringsfriheten, dat. d. 20 Febr. innev. år. Då under Riksdagens lopp i detta blad blifvit meddeladt, såväl de Utskottsbetänkanden, varpå Rikets Ständers beslut i denna del hvila, som diskussionerna derom i Riksstånden och Borgareståndets serskilda utskotts förslag till skrif-velse, anse vi oss kunna förbigå den delaf ifråsavarande R. St:rs skrifvelse, som hufvudsakligen endast innefattar redogörelse för frågans behanding vid riksdagarne alltsedan år 4809, och vi meddela derföre blott slutet af Rikets Ständers besagde skrifvelse, hvilket har följande lydelse: Af hvad sålunda förekommit i afseende på ämnets natur och behandling, hafva Rikets Ständer hemtat motiv till följande slutsatser: 4:0 Att näringsfrihetens tillämpning och reglementerandet derom icke innefatta egenskap af ståndsprivilegium, samt att båda statsmakterna blifvit ense derom, att frågan om en vidsträcktare fribet i utöfning af Handel och handtverk är af ekonomisk beskaffenhet, och följaktligen beroende endast af Kgl. M:ts nådiga pröfning och afgörande. 2:0 Att samma fråga, så vidt den önskningsvis kunnat bero och framställas af Rikets Ständer, redan vid Riksdager 4823 blifvit slutligen behandlad medelst tre stånds i grundlagsenlig ordning vidtagna beslut, samt Borgareståndets till KX. M. i underd. aflåtna serskilda skrifvelser, jemte i sammanhang dermed år 4830 ingifne förslag till reglementariska stadganden i förevarande ämnen; i följd hvaraf under loppet af sistlidne riksdag, de tre Stånden gemensamt och Borgareståndet serskildt ytterligare hos K. M. i underd. anhållit, att näringsfrihets-frågan i sin helhet måtte snart, medelst allmänt lagstadgande; blifva slutligen afgjord; och 3:0 Att under de många år, som förflutit, sedan fråga väcktes om näringsfrihetens bestämmande, åtskillige jemkningar i detaljer väl blifvit medgifne, men de egentliga principfrågorna dock ännu icke blifvit löste. utan, i följd af motsatta opinioner, anagit den rigtning, att någon sämmanjemkning icke kan tillvägabringas, och att således allt debatterande inom de serskilda Riksstånden för ett dylikt ändamål måste blifva onyttigt och föranleda snarare till imnets inveckling än utredande; i följd af hvilket lt Rikets Ständer anse enda möjligheten att snart komma till reda i ett tillstånd af oordning och förlägenhet, vara, att K. M:t täcktes begagva sin afgörande rätt och sålunda genom utfärdande förord ning bestämma alla vederbörandes lagliga rättigheter och förbindelser; förmenande Rikets Ständer, att en genom sålunda utfärdade ändamålsenliga ordningsbestämmelser medgifven sjelfförsörjningsfrihet vore för det allmänna välgörande :samt. skulle möjligen bidraga att, åtminstone till någon del, afleda det iurmod, den sysslolöshet och det sedeförderf, som ortfarande mångenstädes sprider .in förstörande inlytelse ibland nationens ringare klasser. Af dessa anledningar och under förmodan, att, när K. M. vid denna Riksdag icke begärt något itterligare utlåtande i ämnet eller till Rikets Stäners granskning öfverlemnat de af Kg!. Kommerskollegium afgifna, här ofvan åberopade författningsförslag, numera alla upplysningar vunnits, som kunnat inses nödiga, i afseende på rättelser eller tillägg rid Rikets Ständers förslag till lagstiftning om näingsfriheten, med hvad dertill hörer, få Rikets Stänler underdånigst anhålla, att K. M:t, i öfverensitämmelse med såväl de tre Riksståndens, som äfven Borgareståndets serskildt, tid efter annan, samt serieles vid Riksdagen åren 1829 och 4830, i underd. inmälde önskningar, täcktes i nåder, ju förr dess heldre, utfärda de allmänna författningar, som komma att i förevarande ämne till efterrättelse lända.s