Aftonbladet – 6 oktober 1841, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Angående de förut omnämnda oroligheterna i Paris innehåller Augsburger Allg. Zeitung följ. bref, dateradt Paris d. 48 September: Man ser och hör i de öfriga delarna af staden ingenting af de emlopp, hvilka sedan tio dagar hvarje afton förnyats i det inre af staden, och om det icke några tidningar funnos, vore största delen af Paris i okunnigket derom. Vid verkliga upplopp, bvilka ega någon politisk orsak, bemärker rhan alltid, och merendels flere dagar förut, en viss orolig rörelse bland de lägre folkklasserna, liksom de kände elektriciteten i luften, och man hör nastan alltid af tjenstfolk, portvaktare etc., att något skall hända; de hafva hört det, de veta icke af hvem. Men a! detta slags upplopp fanns intet spår... Jag hade för två dagar sen ett ärende till det inre af staden. och fann om aftonen kejerne och trottoirerne från Pont Neuf utåt floden betäckta med menniskor, som till tusental sutto på trottoirkanten och väntade på början till skådespelet, och man börde då och då qvinnor och barn uttrycka sin otålighet öfver att det icke ville taga sin början. Bland massan kringvandrade kokosoch limonad försäljare för att uppfriska de nyfikna åskådarne, och det hela såg ut såsom en på ett fyrverkeri eller dylikt väntande folkmassa. På gatan i förstaden St. Antoine voro bodarne igenslagne, emedan pöbeln på morgonen inslegit fönstren med potater. Patrulier och municipalgardister gingo omkring och skingrade här och der en tätare hop, men det sades att upploppet egde rum på andra gator. På gatan St. Denis hade en fiaker blifvit kullkastad och polisen höll på att resa upp den igen, på det att passagen måtte bli fri; Rärmare stadsporten St. Denis voro täta hepar, hvilka snarare tycktes utgöra sysslolösa lärpojkar äm upproriske. Man säger att oroligheterna på place Chatelet de första dagarna varit försök af en sektion af kommunisterna, för att utforska om de fumne sympatier, och ett under de följande dagarna den sysslosösa pöbeln af okynne fortsatte oväsendet, och detta bår sannolikheten för sig. Regeringen har bållit trupperne i kassernerna; hästarna hafva stått sadlade; man har bakat bröd åt garnisonen för några dagar, korteligen, alla anstalter bafva blifvit träffade, men på gatorna ser man endast municipalgardister, hvilket är ganska förnuftigt, ty folket är vandt vid deras patrulleringar, och sedan man bragt dem till 3.000 man, utgöra de en tillräcklig styrka för alla vanliga förefallande tilldragelser. De timade händelserna bevisa, att den stora massan i detta ögonblick är fri från politiska passioner, men att hos den ständigt missnöjda delen af befolkningen ännu alltid ligger ämne till de allvarsammaste oroligheter, så snart man uttalar lösen eller ger den en förevändning. Arbete saknas för närvarande icke, så att denna förevändning icke är tillräcklig; tvärtom bafva befästningsarbetena betydligen förhöjt arbetspriset, så att den som nu bygger får betala arbete och material en fjerdedel bögre än för ett par år sedan. Kommunisterna söka gifva folket ordet ooh lösen till en ny revolution. Man kan icke bedöma, huruvida de gjort något iptryck på den allra lägsta klassen, hvilken genom Evangelium för folket och dylika skrifter skolat förberedas; men då endast den modererade klassen af dem söker genom tidningar och journaler utbreda sina läror, och de s. k. omedelbara kommunisterna endast yttra sig på klubbarna, så är man naturligtvis mycket i ovisshet härom. Mig synes, att de på intet sätt äro vådliga, så länge icke en politisk orsak bringar bättre organiserade osh intelligentare partier på slagfältet. Uti denna omständighet ligger en beständig, men fullkomligt osynlig fara, hvilken