Aftonbladet – 2 oktober 1841, sida 3

så säkra hand hade darrat vid den dyrkade qvinnans -barm, och att älskarens rörelse här hade besegrat hans pensels vanliga kraft. Van Dyck lindade denna duk kring sig, kastade kappan deröfver och återvände till palatset Durazzo. Hen vandrade rakt igenom galleriet, utan att låta anmäla sig, öppnade atelieren och ställde grefvinnans bild i en ram. Sedan ropade han en betjent och sade åt honom: — Anmäla för herr grefven, att Fans gemåls porträtt är färdigt, och aflägsnade sig. Några dagar sednare gifte han sig med dottern till Lord Ruthven, grefve till Gowrie, en förbindelse, som han, tack vare Palavicinis sluga och kraftiga medverkan, slöt alldeles apropos Men den arme konstnärens hjerta var såradt: han dog i tvinsot, i en ålder af fyratio år. Fruarna ha sedan dödat många konstnärer, men aldrig bar någon konstnär dödat en fru. Denna berättelse hörde jag en dag i palatset Durazzo, framför det af van Dyck målade porträttet af grefvinnan Brignole. ———L tt — Man har på stora operan i Paris gjort den anmärkningen, att de första lejoninnorna bafva upptagit ett Pytt mode. Dessa damer bära nemligen, till hälften gömd i barmen, en dolk, hvaraf likväl blott det förgvlida, präktigt ciselerade och med ädla stenar besatta fästet synes. Hotar denna dolk de otrogna eller de djerfva? skall den:bestraffa obestän: digheten eller försvara dygden? — En lika rörande som ovanlig händelse tilldrog sig nyligen i en af hospitale:s i Nevers salar, och den visar hvilken makt den äktenskapliga kärleken och en alltför stor smärta utöfvar på ett qvinnohjerta. Paris, en snickare, och hans hustru lef