Aftonbladet – 2 oktober 1841, sida 2

Om nu verkligen allt detta icke kan vara glömdt äfven i Norge, förekommer det oss såsom icke mer än en billig klokhet, att de Norska tidningarna borde, med en viss försigtighet granska de artiklar, som de införa utur utländska tidningar, hvilkas korrespondens har nog mycket utseende att vara af det slaget, som icke behöfver betalas af tidningsredaktionerna, utan bvilka tvertom torde kunna inbringa något för insertionen. De Norska tidningsredaktionerna lära ock lätt inse, att det icke är utan vigt för begge ländernas sjelfständiga utveckling, att ej låta något parti i det ena landet utsprida de vämjeliga och osannaste berättelser om de offentligt handlande personerna i det andra; icke för dessa personers egen skull, ty i samma mån de redligt nitälska för de Nordeuropeiska staternas förening, måste de aflägsna allt syfte, att personligt inverka på det andra folkets angelägenheter, men helt och hållet för de principers framgång, utan hvilkas hyllning aldrig sann trefnad och sjelfständighet för någondera af dessa nationer är att motse. Det är väl möjligt att Norrmännen hafva all anledning att vara förtjust åt styrelsen, serdeles sedan Hr Löwenskjöld blef Ståtbållare, ehuru man af Stortingets svar på Veto-propositionerna, Bodösakens bebandling, flaggan och mycket annat äfven kunde hemta något tvifvel i denna omständighet; men om belåtenheten icke är så stor, så fråge vi hvad följden skall blifva, om de upplystare klasserna der låta missleda sig, att i den vaknade allmänna andan hos folket endast se verkningarna af enskilda personers planer. —— H HQ i RRRNNREREEE—— ——ee—