Aftonbladet – 29 september 1841, sida 2

REON RR ATERN RER der den taflan stod: år 1724. Taflan skulle således Töreställa Kung Fredrik, som då förtiden regerade och sköt björnar. Just under denna mönstring hörde vi det knarra i dörren och ex liten torr gumma al några och sextio års ålders prydligt klädd i svart sidenklädning med kortärmar och en vidlöftig krusad neglig med violetta band, steg fram till oss. Det var Tant Ruttenstubbe sjelf, född Spruckensköld. Jag hade äldrig förut sett henne, utan blott gamle Ryttmästaren, som alltid kom in till staden under höstmarknaden. Tant Ruttenstubbe var min hustrus halftant på mödernet och helsade på lilla Ulla, — så som hon kallade min hustru, — hvilken böjde sig ner och kysste gummans med ballhandskar betäckta hand. Välkommen lilla Ulla, välkommen herr kusin, det skall väl vara kusin tillade hon då jag steg fram och kysste henne på handen, coch mig, fortfor bon, skall kusin väl kalla för Tant; se, Så stora barn lilla Ulla har sig, det skall bli roligt för lilla Eva, min son Kaptenens dotter, att få leka med små kusinerna! Gubben Ruttenstubbe kom in; han var nyrakad, hade fåll sig en ny hvit halsduk och en grön klädesbonjour på sig och satte sig ner att språka med mig om väderleken och POlitiken, tvenne lika osäkra som vanliga talämnen; han visste visserligen intet nytt, ty ban Var den åttonde intressenten å ett nummer af Allebanda och fick icke se lidningarne förr än de voro en månad eller sex veckor gamla, då hela bunten kom på en gång och genomlästes med annoncer och allt; men det Han kände det visste ban grundligen och kunde upprepa ordalagen ur alldeles Jikgiltga artiklar. Vårt samtal blef dock