Aftonbladet – 29 september 1841, sida 2

dagen bade en ända och vi. finge plats på; en Gästgifvaregård, der vi.;inqvarterades i ett stekvarmt rum, befolkadt af flugor och mygg. Detär något landtligt uti att böra myggens musik;den böll mig vaken hela: natten der jag låg och funderade på ställningar och förhållanden. Efter åtskilliga små ledsamheter, bvilka icke behöfva specificeras, framkommo: vi till Rittnehof :klockan omkring 3 andra eftermiddagen. Ruttnehofs. egendom är en gammal envånings trädbyggnad med dubbel afsats på taket och en fönsterrad med små rutor, som sitta på utkik deruppe mellan afsatserna; det är ett gammalt herresäte, utan alla torn, hvalfbågar och vindbryggor, som i romanen pläga tillhöra adliga borgar, men sjelfva byggnadssättet är antikt liksom rödstrykningen, hvilken af ålder antagit en stark dragning i brunt. En väldig hundkoja på ena sidan af gårdsgrinden beboddes af en svartraggig hund, hvars hesa gläfsande helsade oss välkomne. Vi körde fram för stora trappan och sågo i föprpster och bakom fönstergardiner en märgd qvinnogestalter, som tittade fram och gömde sig. De hvita jalusierna i ett af fönstern voro synnerligen i häftig rörelse, och mer än ett ansigte skymtade fram och försvann. Alven hörde vi ett biftigt springande och slående i dörarne, ända till dess gamla Ryttmästaren Bengt Bogislans Ruttenstubbe trädde i dörren och välkomnade oss. Gubben hade bestämdt blifvit väckt ur sin middagslur och stod der nu klädd i en hemväfd, af mellanblått och rödt skiftande linnråck, svart klädesväst och grå byxor, yrvaken och förlägen hvad han egentligen skulle säga åt sitt främmande. aVälkommen bror Adsm, väl