Aftonbladet – 28 september 1841, sida 3

iklädd de kungliga insignierna, men fotställnin gen skymdes af en schavott, och bödeln, med sit svärd i handen, syntes stående derpå. Midtemo var .den omtalta inhägnaden, som Konungen mec sine följeslagåre intog; hela den öfriga. platser var öppen för åskådarens. Rummet till höge mellan. domstolen och schavotten, samt till ven: ster mellan domstolen och Konungen uppfyllde: al Primer Assistentens vakt, hans trogne bergsboer Så snart Konungen syntes, hördes en hvirfve på truminorna, hvilken blef ännu hemskare genen det sorgflor, hvarmed de voro betäckta, och väckte i de närvarandes själ denna högtidliga oet dystra sinnesstämning, som man ovilkorligt er far i afgörande ögonblick. Don Pedro sjelf va icke mera fritagen derifrån än de öfriga och herrarne i hans svit yttrade högt sin förtrytelse men Konungen ålade dem tystnad. Då trum: hvirfveln upphört, uppsteg rättsbetjenten och kallade med hög röst: adDon Pedro, Konung a Castilien Ix Här är jagp, sade Konungen, som satt til häst. Hvad viljen J mig? Sennor,, svarade rättsbetjenten, Ni är kallat att höra Er dom och att se den verkställas.n Oförskämde! ropade Padilla i det han lä sin häst spränga öfver skranket och styrde dei emot domstolstjenaren. aSoldater! ropade Juan Pasquale, fören bor denne riddarel, aDen förste, som rör mig, är död,, sade Padil la i det han drog sitt svärd. aSennor QCastillan, sade Don Pedro med star röst, adrag er tillbaka, jag befaller det; Padilla stack sitt svärd tillbaka i skidan oci förde sin höst öfver skranket igen. Ett sorl a förvåning hördes bland hopen, och uppmärk samheten fördubblades. Doa Pedro af Castilien,, sade Pasquale son vu steg upp, ani är anklagad och öfverbevisa att med fri vilja hafva begått ett mord på natt