Aftonbladet – 27 september 1841, sida 4

gift för mig, äter jag efter behag, om til middag eller afton, gör ingen skilnad, groft eller fint bröd, bakverk af råg eller hvete, är lika mycket. Jag är till alle slags strapatser stark nog, och svettar icke mer så, att jag, som förr, dagligen behöfver byta! om linne, och är fast beslutad att, så länge jag lefver, fortfara med vattendrickning och bad. Under den första tiden, när jag kom till sex stora glas vatten, inställde sig hos mig en krisis, hvarifrån: mina plågors märkligaste aftagande daterade sig. Min urin var under trenne veckors tid röd och ganska stinkande: för öfrigt försporde jag ingenting. Vare dessa rader de rädde och de arma tillegnade. Begge kunna häraf hemta mod och förhoppning. De förre få lära att, om de hafva ihärdighet, ett gradvis stigande, långvarigt bruk af vattnet äfvenledes bringar dem tili helsa, och att Priesnitzs svettkur icke är någon conditio sine qua non; de sednare, att man genom Guds nåd, som i alla nejder låter det rätta vattnet flyta, kan komma så långt, som i Gräfenberg, och att Gud alltså icke blott för de rika eller för folket i Schlesien, utan för alla menniskor beredt de nödige läkemedlen och liksom ställt dem midt för ens näsa, och att de således blott behöfva förnuftigt betiena sig af dem, alltså icke heller behöfva bära de jemmerligt förvärfvade styfrarna till apoteket utan kunna lägga upp desse till bättre dagar på ålderdomen, om de hålla sig till vattnet, som läkemedel, och ensamt till det. Det inträffade i Augusti månad 4837, då jag, knappt väl återkommen till mitt hem från Gräfen: berg, ännu full af hvad jag der sett och hört, att inom min praktiska verkningskrets, i anledning af: den uthållande starka hettan, ofta förekommo galli aktiga diarrbeer med kräkning och mer eller mindra bäftiga lefverinflammationer. Men bland dessa! sjukdomstillfällen hade jag tillfälle att observera ett, som bar hela bilden af en utvecklad asiatisk eho4 lera. . Sjukdomsfallet egde rum hos en undersätsig, stark ; man af 52 års älder, som redan cen veckas tid, lidande af utsot, genom åtskilliga huskurer hade bemödat sig att stilla den; men tillståndet blef allt värre och värre, och den 30 Augusti utbröt choleran i högsta grad. Jag tilikallades genast och fann följande sjukdomsbild: Häftig uppkastning af en stor mängd hvitgul, alldeles vattentunn, smaklös vätska, som i full ström ! flödade ur mun (i min närvaro uppkastades inom. minuten mer än 4, karna af denna vätska), tidt och ofta afgång af dylikt fluidum utföre; huden, i synnerhet på armar och ben, kall och torr, på fingerspetsarna ruglig, naglarna blå, ansigtet infallet, blekt, ögonen infallne, omgifne af mörkblå ringar;! tungan blå och kall, rösten på eget sätt hes, törsten osläcklig, underlifvet uppdrifvet, smärtfullt, pulsen burtig, helt svag, knappt märkbar; ganska häftig uthållande kramp i vadorna. Jag lät gifva den sjuke i tillräcklig mängd alldeles friskt vatten att dricka, som han visserligen i början genast. åter kastade upp; hans underlif blef stadigt inlindadt i kallblöta, urvridna handdukar, som, när de blefvo varma, utbyttes mot nya; undrel extremiteterne blefvo gnidna med i kallt vatten dop-! pade händer, ech hvarje timme applicerades ett kallt: vattenklystir. Under denna, en half dag fortsatta behandling förminskade sig efter kand alla farliga symptomer; : tills. -de mot after ändtligen upphörde,! då den sjuke föll i en välgörande sömn, som räckte: hela natten, ech var åtföljd af en ömnig svett. . Andra dagen kände sig patienten alldeles bra, och redan på förmiddagen bade han en grötaktig, alldeles sund öppning. H I September månad samma år var jag så lycklig! all samma dag få till behandling tvänne manliga! sjuke, som så tämligen öfverensstämde i sin kroppskonstitution oeh ålder och lågo i en och semma sjukdom, nemligen en gallfeber med letverinfammar tionSjukdomens grad och varaktighet vore hos begge lika. Jag föreslog båda behandling med kallt vatten. Den ene antog den, den andre åstundade att behandlas enligt gamla metboden, som för jomförelsens skull alldeles icke var mig okärt. På den sednare blefvo alltså iglar satte på lefvertrakten oeh i sätet, sed:rmera uppmjukande, varma omslag lagde på underliftet och syrliga, kylande medikamenter föreskrifna; (till dryck bekom han kallt vatten) och derpå, sedan det irctlammatoriska tillståndet vår förbi, gåfvos bittra upplösande medel c. — Tiden till den sjukes fullkomliga återställelse utgjorde 21 daar. : Den andre af de begge patienterna beviljades ! friskt kallt källvatten efter törstens tehof; på lefvertrasten lindades stadigt kallblötte, utvridna tygstycken, som efter behof ombyttes; hvarannan timme applicerades ett klystir af alldeles kallt vatten,! och denne, patierxrt var på tredje dagen af behandlingen, som också efter hand mildrades, fulikomligen befriad från sin sjukdom. . j 1 Å j , l j 1 Il:us, botad med kallt vatt:n, a Dokter Lucas i Erkelenz. i På en ung man af skrofulös habitus, sim i följe af ett dietfel sjuknade med alla tecken till Ileus och redan fem dygn blifvit fruktlöst behandlad med: en myckenhet läkemedel, lät författaren hölja underlifvet med i kallt vatten doppade tygstycken, en gång i timman förnya dessa omslag, derjemte hvar tredje timme sätta ett klystir af kallt vatten och till dryck äfvenledes räcka kallt vatten. Knappt hade denna bebandling blifvit fortsatt 10 timmars tid, så upphörde krakningen; stolgång med hårdheter inställde sig och bättringen gick så raskt framföre, att paienten ännu samma dag var fullkomligt återställd.a 11 I vVeEreÄAVEeER ET m-—BA et ÅA fr 4 omm