Aftonbladet – 27 september 1841, sida 3

knappt ännu utträdt ur medeltidens mörker, medan deremot den Straussiska är byggd på de sedan dess förflutna seklernas ansträngningar — sekler, hvilkas decennier uti de framsteg, bildningen gjort, motsvara den föregående kristna tidsålderns århundraden. Så kan, hvad Strauss utsått, icke blifva utan frukt, och de som här i Sverige försäkrat. att hans tillgöranden redan i Tyskland äro lagda ad acta, visa derigenom endast sin okunnighet icke mindre uti historien om dagens litteratur än om den kristna kyrkans tillstånd öfver hufvud. Knappt kan den rörelse inom kyrkars gebit Strauss uppträdande, i förening med den nyaste spekulationens riktning i hänseende till stat och kyrka, förorsakat, ännu anses vara börjad. Den reaktion, som, med Preussens exempel i spetsen, nu i Tyskland uppstått mot all fri forskning öfver hufvud, är blott den första lätta tryckning, som pröfvar den af sig och sin styrka ännu knappt medvetna andens spänstighet. Den kommer såsom kallad, för att skilja agnarna från hvetet och sätta lif och allvar uti den strid, som härtills var en blott öfning i palaestran. Mängdens instinkt säger den, att hvad makten fientligt förföl jer, måste vara en fiende till förtrycket, och icke af en tom nyfikenhet utan af fast tillförsigt, att i den förfö!jda finna en vän, en medkämpe för befrielsen, sluta sig de förtryckte kring föremålet för dena mäktiga förtryckarens misshag.n