Aftonbladet – 23 september 1841, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Skånska Correspondenten framställer i sitt sednaste nummer några anmärkningar rörande Lunds universitets kanslersstyrelse, hvilka väl torde förtjena vederbörandes uppmärksamhet. Den första rör bemälde styrelses afslag på chemix adjunkten Fagerströms anhållan om ett års tjenstledighet från universitetet, för att under tiden förestå en lärarebefattning vid Degebergs landtbruksinstitut. Herr Fagerström har väl tvänne år tillförene åtnjutit tjenstledighet för samma ändamål, men då både chemizx professorn, fakulteten och akademiska konsistorium tillstyrkt herr F:s begäran, har man funnit det besynnerligt, att kanslersembetet afslagit densamma, ehuru det är allmänt bekant, att permission sällan om någonsin blifvit, emot sådant tillstyrkande, akademiens adjunkter och docenter förvägrad, äfven då de begärt den för enskilda angelägenheters skull, och ehuru det med skäl synes hafva kunnat komma i betraktande, dels att adjunkten Fagerström i många år varit lönlös lärare och för närvarande uppbär så htet af staten, att det icke på långt när kan kallas anständig utkomst, dels att det till en början föga skulle gynna de, under inrättning varande och med svaga löner försedda, ekonomiska skolorna, om umiversiteternas adjunkter och docenter, som kunna finna sig hugade att lemna biträde åt dessa skolor, nödvändigt derföre måste uppoffra sin akademiska grad. Vid andra tillfällen, säger Correspondenten, char kanslersstyrelsen icke vägrat permission, och det när flera skäl för en sådan vägran verkligen förefunnits. Vi vilja såsom bevis härför endast anföra, att Bot. Doc. J. Agardh för ett år tillbaka erböll 2 års permission, på samma gång som äfvenledes båda de i vetenskapen anstälda Docenter för ett år permitterades, så att Professorn ensam återstod för att bestrida undervisningen och vårda den till professionen hörande institutionen; men äfven Profes-orn var, då dessa permissioner beviljades, till följe af erhållen tjenstledighet frånvarande på en vetenskaplig resa, oc. blef, lika litet som fakultet eller konsistorium, hörd öfver de gjorda ansökningarne, ehuru man kunnat hafva all rimlig anledning antaga, att han efter hemkomsten kunde sjelf behöfva någon ytterligare tjenstledighet för att ordoa och redigera de under resan gjorda samlingar och observationer, eller åtminstone att han kunde behöfva något biträde vid bestridandet af de honom iliggande skyldigheter. Så var verkligen äfven förhållandet, och man såg sig nödsakad att åt en i annan vetenskap anställd lärare uppdraga de offentliga föreläsningarne under en termin., En annan anledning till anmärkning finner Correspondenten i det dröjsmål hvarmed ärenderna af Kanslersstyrelsen behandlas och anför såsom exempel derpå, att ehuru förslaget till besättande af den lediga adjunkturen i zoologi redan den 9 Dec. 4840 afgick från konsistoriuna och ehuru blott en kompetent sökande förefanns, ändock ingen utnämning skett samt att fördelningen af det till löneförhöjning från början af innevarande år för de yngre lärarne beviljade anslag, ännu två månader efter det konsistorii förslag derom ingått, icke blifvit af Kanslersstyrelsen pröfvadt. Under uppgift att flera ärender på samma sätt fått ligga efter, anmärker Correspondenten att man i afseende på allt detta håller sig endast och allenast till Kanslersstyrelsens sekreterare, på hvars vilja och förmåga att anskaffa och meddela upplysningar, ärendernas behandling hufvudsakligen beror. Correspondenten synes nemligen frukta, att, då sekreteraren sällan eller aldrig besöker universitetet och icke heller synes göra synnerligt afseende på auktoriteternas utlåtande, så är fara värdt att ett sidoinflytande inkommer, derigenom att sekreteraren vid många tillfällen nödgas vända sig till enskilda personer, och, när dessas, utan all kontroll meddelade yttranden strida mot hvarandra, icke äger någon annan ledning för sitt handlingssätt, än försöket att gå en så kallad medelväg, hvilken ej alltid råkar vara den rätta. — —ötöN — — Statstidningen har blifvit anmodad att meddela en supplysning, d. v. s. en liten anmärkning, som ingenting upplyser. Aftonbladet för i Tisdags anmärkte nemligen, med anledning af