Aftonbladet – 23 september 1841, sida 2

densborg. En af Axels kamrater, löjtnant Bentson, steg i detsamma in i rummet. Nå se på, jag tror du är vid dåligt humör, sade den inträdande; får du inga penningar från hemmet och ger mamma moraler ?v — vÅh nej, ännu värre.p — Hvad då? värre sak än att icke få pennin: gar: när man behöfver, finnes väl inte. — Nej, nej! ropade Axel och sprang öpp, det är värre, jag är en brottsling, jag kan inte förlåta mig sjelf.s — Jaså, det var en annan sak, har du förlorat på spel då? och hur myceket?, — pDu misstar dig, jag vill berätta dig förhållandet. — Jag är endast öran, sade Bentsson och kastade sig i soffan; onå vidarelp Min mor,, började Axel, shade en upptagen flicka i huset; du kan inte föreställa dig, bur vacker hon var, och god ech bildad -— hon var min mors kammarjungfru. Jag hade många gånger sett henne som barn; men då jag i tre år rest utrikes och kom hem, var hon en fullbildad skönbet. — Ack, Bentsson, jag älskade henne.n — Och hon dig, naturligtvise, sade Bentsson och tog upp en cigarr ur fodralet; pvidarelo — Jag älskade henne och — jag blygs att bekänna det — begagnade mig af hennes tillgifvenhet ... Ha, ha, halv skrattade Bentsson, och har kanske nu tillfälle att spela en pere noble., — ,Skratta icke, Bentsson; om du kände flickan, så ..., Åh ja, bon är kammarjungfru, det är nog af, ha, ha, hal seAllvar! Bentsson), sade Axel allvarsamt; huru skall jag reparera mitt fel? — Naturligt vis,, sade denne med spefull mine, derigenom att du inträder i det heliga äkta ståndet och gör kammarjungfrun till friherrinna., — vÄr det ditt allvar?, frågade Axel med misstroende. — Ah ja, hvarför icke; eller ock nedstiger du till hennes stånd, slår dig ned på ett torp och odlar potatis och långtobak., — Du gäckas, Bentsson, det är icke vänskapsfullt., — Är det icke ett prof af vänskap,, sade denne med ett ironiskt leende,