Aftonbladet – 23 september 1841, sida 2

Ett bevis på det lifliga begär, som ännu råder hos publiken, att se den tjusande danserskan är. att alla bättre platser, till hennes recett i morgon, voro utsålda redan i går vid middagstiden — —t— AA — Man har ofta haft anledning att klaga öl Yer den högst sparsamma litterära kommunikationer mellan Sverge och Norge, ja den snart sagdt full komliga obekantskapen, som ännu efter 27 års före ning i det ena landet råder i afseende på det andra litterära verksamhet. Det är derföre med nöje v kunna anonsera att tvenne herrar Wulfsberg ämni öppna en bokhandel i Christiania med hufvudsaklig afseende på debit af svenska böcker, samt jemväl och för detta företags arrangerande besökt Stock bolm, der den ene af dem vistats en längre tid. Di underrätta i ett utfärdadt circulärbref resp. förläg gare att bokhandlaren Mag. Bagge. åtagit sig vare deras generelle kommissionär, och att litterära ny heter således komma att till honom för deras räkninj inlemnas. Tillika nämna de deri, att ett valdt lage: af Norrska arbeten hädanefter ständigt blir att tillgi i Hr Baggas bokhandel. j — —itA — Hrr Davidssons Concert å la Musard Trädgårdsföreningens lokal i förrgår eftermiddag var oaktadt himlens mulenhet och ett sakta regn stund tals föll, temligen talrikt besökt, hvilket visar hurt mycken favör dessa aftonunderhållningar tagit ho: allmänheten. Man kan verkligen icke eller (få stör re valuta för sina 46 skillingar banko, än dessa a hela verldn så omtyckta musikstycken, utförda på ett verkligen artistiskt sätt. Utow Rossinis, Doni zettis m. fi ouvertyrer, väcka Lanners elektriseran de valser det mesta intresset, äfvensom den musi kaliska målningen la bataille d Alger, eburu så mån ga gånger återgifven, fortfar att vinna allmänheten: bifall. Den är också otvifvelaktigt af mycken för tjenst och kan verkligen sägas vara illusorisk. Mar tycker sig liksom i ett större läger; musiken måla först morgonen, derpå hör man reveiller i de ser skilda truppafdelningarnas läger, truppernas upp mercherande och korum, samt deras utryckande; ra ketsignaler till bataljens början uppstiga. general marchen klingar och nu höres ett musikaliskt virr varr, betecknande stridens larm, med artilleriocl gevärssalvor, derefter triumfmarchen, te deum ocI de dödas begrafning. Jag hörde, att tala med Stats tidningen, en granne med liflig inbillningskraft ytt rav: det här ä ta mig f-n alldeles som vi vore fiende land. Ut: denna vackra komposition är lik väl den förändring gjord, att den lifliga Marseiller marchen, så passande för ett krigiskt musikstyck — herren vete hvarföre — blifvit utbytt mot — folksåogen. Den Svenska folksången framför Al gier! Ean lycklig tanka. Ett litet vackert fyrverker under tiden förfelar icke heller sin effekt. Efter konserten i fria luten lät ett Tyskt musik: sällskap, familjen Meijer, höra sig i salongen. De utförde dels åtskilliga sångsaker, dels några stycker för ett par små instrumenter, en liten zittra af ovenlig form och en s. k. alplyra, ett litet hjertformigt instrument med tre fina messingssträn ar. Des: sa begge instrumenter, hvilkas mojenger vid förste påseendet synas ganska inskränkta, trakterades med en verkligen utmärkt skicklighet. Tonerna utgjorde ett mellanljud emellan speldosans och pianots, och deras fyllighet var verkligen förvånande i för: hållande till de små instrumenterna t dem, som för en obetydlig afgift, beroende af eget godtycke, önska på ett angenämt sätt fördrifva någon aftonstund, som icke upptages af M:ll Taglionis dans eller ekläreringar å la Tivoli, rekommendera vi att taga en promenad uppåt Drottninggatan för att höra dessa nya ljud. — Den nyligen hit ankomna Bäjerska hofmekanikern Stein! visade i går för första gången sina automater i den nyss inredda theatern i Kirsteinska huset. Denna exposition var ganska intressant. En pajazzo klänger uppför en stång, hoppar, står på näsan, o. s. v. En liten Schveitzerflicka spatserai försigtigt fram och tillbaka på ett tåg af jern elle: träd. En muntergök kommer in och smackar med läpparne, samt ger med tecken tillkänna, att han ät törstig. På äkta svenskt manår super han hellre bränvin, än dricker vin eller vatten, och till all lycka har han också en butelj full i handen. Han slå! således i och dricker, blir full och oartig, räcker til och med ut tungan, samt raglar ut. Sedan sättas tvänne bondgossar, som kanske äre de bästa af alls figurerne, på en gunga. Den ene har ljust hår oct blå ögon, den andras färg är mera sydländsk, oct denne dukar, vid en brottning emellan båda, unde för den förre, hvilken slänger honom huru han vill sätter honom på hufvudet, m. m. Dessutora har mar sedan tillfälle att anställa en jemnförelse emella! en Kossåcks och en Engelsmans vighet, hvilken. ut faller till den förres stora fördel, och slutligen in kommer en Preussisk grenadier med stångpiska oci bär bort Engelsmannen, — och dermed slutar spek taklet. Beklagligen var åskådarnes antal ganska li tet och vida mindre än automaterna tyckas förtjena Flere af desse röra sig löst ech ledigt, och uttänkan det af den mekanik, hvarmed de röra sig, måtte för orsakat mycken möda. För barn är detta skådespe i svnnerbet roande.