Aftonbladet – 23 september 1841, sida 1

aNi bar många barn,, sade friherrinnan i det hon satte sig på en liten trefot, som så lockande erbjöd till hvila. Ja,: Hennes Nåd, deraf hafva vi Guds välsignelse, sade hustrun, men Gud hjelper vål då han låtit dem komma till. — Fy Anna! så du ser ut, afbröt hon sin betraktelse, då en omkring fyraårig flicka med möda sökte att klifva in öfver den oformligt höga tröskeln; TAnders, bjelp lil Anna att tvätta sig: barnenr, tillade hon ursäktande till friherrinnan, aligga derute och smutsa ner sig, så att det är synd och skam åt. Snart nog kom likväl lill Anna tillbaka, mera pretentlig och städad; hennes rödblossande kinder och en viss glans, som hängde qvar på byen. bevisade att brodren till punkt och pricka verkställt sitt uppdrag och både tvättat och polerat sin lilla syster; barnet steg nu in och ställde sig ett långt stycke från de främmande och betraktade dem med sina klarblå, barnsligt allvarliga ögon; hon öfvervann dock snart nog sin blyghet, gick fram till friherrinnan, räckte henne sin lilla knubbiga hand och gjorde ett par små knyckar, som skulle betyda nigningar. cHuru gammal är du, mitt vackra barn ?, frågade friherrinnan och tog den lilla under hakan. Fyja åj lät svaret. cDet är ett skönt barn, sade hennes nåd, averkligen en liten engel; hvad säger Grönqvist, om man klädde henne i små hvita mamluöcker med spetskant och en liten robe?, — cAck hon skulle bli förtjusande, fru friherrinna. — uJa,, fortfor frun, coch med en liten krage kring den der runda halsen, och dessa glänsande runda lockar i ordentliga korkskrufvar fritt nedbängande: hon har mycket besvär att hålla dem