Aftonbladet – 21 september 1841, sida 2

Kongl. Maj:t såsom den ekonomiska lagstiftningens nnehafvare och de arbetande klassernas milda välsörare och Höge beskyddare, täcktes vid utfärdandet f tulltaxan och utaf de författningar, som emot urendrägeri och tullförsnillreas oförsynta försök kola försäkra omförmälde taxas efterlefnad, Nåd. illdela det inhemska arbetet. Petitionärerne bedja lutligen om tillgift för vidlyftigheten, ock att KowuÖgen icke matte vredgås, etc. Denna petition är undertecknad af gesäller, n, fl. såsom fullmäktige för öfrige arbetare vid varje fabrik, neml. Klädes-, Sidenoch Bomullsabriker, färgerier och Kattunstryckerier. Sednare 1. 43 Sept. inkom en ny petition, hvari en del arbetare vid strumpväfverier, och flere andra fabriker, förenade sig i den förutnämnde. Ifrågavarande petition är ofelbart ett af de märkvärdigaste dokumenter som på sednare tider blifvit produceradt. Om man nemligen genomgår Ständernas beslut i denna fråga vid den förflutna riksdagen, så finnes det att de bibehållit förbudet både mot införsel af kläden, släta sidentyser och andra de vigtigaste manufakturartiklar, med hvilkas tillverkning just de som undertecknat petitionen äro sysselsatte. Och då man nu icke behöfver hysa minsta farhåga att Regeringen går längre i liberalitet än Ständerna, så hafva fabrikanterne redan vunnit allt hvad de i detta afseende kunna begära, och man vet sannerligen icke hvarföre de befallt sina arbetare att vidtaga detta steg och lagt dem ett sådant språk i munnen, om det icke varit för det Hr Johansson ansett nödigt att göra en demonstration mot sjelfva handelsfrihetens teori. I detta afseende miste man ock bekänna, att de gått grundligt till väga, då de, i stället för att vidröra något enda faktum, åberopat hustaflan såsom sitt första och vigtigaste argument, förmodligen i tanka att denna äfven utgör hufvudledningen för det nuvarande systemets och kozseljens statsekonomi, och klimatet såsom det andra. De hafva imedlertid glömt en sak, nemligen att, efter den teori de förorda, borde Reg. äfven vidhålla Ständernas beslut om förhöjd tull på ost, smör, kött, ved, m. m. eller rent af förbjuda införsel af dessa ariiklar äfvensom af sill, torrfisk, m. m., emedan klimatet äfven försvårar täflan i dessa artiklar med främmande länder, som hafva bättre gräsbete, eller rikare skogstillgång och fiske; och de fattiga bönderne på landet och fiskarne vid kusterna skulle utan tvifvel vara lika belåtne, som fabrikanterne, att få ett högre pris för sina produkter Härigenom skulle imedlertid den frukten af petitionens fullständiga behjertande uppstå för petitionärerne sjelfve, att de finge betala sina lifsmedel dyrare, eller också knappa in på portionerna. Men då detta förmodligen ieke är deras mening, så reducerar sig hela petitionen egentligen till det artiga anspråket, att Regeringen måtte såsom allmän princip förklara, att den lilla klass i samhället, som befattar sig med fabriksarbeten, är ovilkorligen berättigad till Styrelsens ynnest och förmåner i lagstiftningen, på alla de andras bekostnad; ty det är äfven klart, att om, i följd af förbuden, alla öfriga arbetare måste betala både sina beklädnadsartiklar och sina lifsmedel dyrare, så kommer Regeringens anropade huldhet mot dessa sednmare, eller den största mängden, att blifva af ett alldeles eget slag. Att den åberopade arbetslöshet, som tillfälligtvis inträffat i följd af en eller annan klädesfabrikants cession eller nedläggande af sin rörelse härstädes, icke berott af täflan med utländska fabriker eller kan hafva något inflytande på den nu förevarande tulltaxefrågan, är mer än klart, när man besinnar, att dessa tillfälligheter inträffat under ett bestående förbud emot klädens införsel i Sverige. a Ta 0