Aftonbladet – 21 september 1841, sida 2

FABRIKSARBETARNES PETITION, MED AFSEENDE PÅ DEN NYA TULLTAXAN. Vi anse oss böra offentliggöra denna petition, som är af den 30 Augusti, såsom sannolikt a! ett eget intresse för allmänheten: I det ögonblick, då Eders Mai:t går att fatta sit! höga beslut öfver Rikets Ständers underdåniga förslag till fulltaxa, och att dymedelst afgöra svenska näringarnas öde, ej blott i närvarande tidpunkt, utan kanske för hela framtiden, lärer det ej kunna tadlas, och hoppas vi med tillförsigt, att Eders Kongl. Maj:t ej onådigt upptager, om äfven undertecknade arbetare vid bufvudstadens fabriker, tolkande, såsom vi våga tro, i denna fråga alla fabriksarbetarnes önskningar och intressen i hela riket, till thronen frambära våra bekymmer och våra förhoppningar. Arbetoren eger inga representanter vid riksdagarne; han väljer intet ombud, som der bevakar hans väl och rätt. Men Sverges Konungar hafva alltid varit de arbetande klassernas stöd och beskyddare, och den store Konung, hvars ädla hjerta, då han oupplösligt förband sitt och sin höga ätts öde med svenska nationens, förklarade folkets kärlek vara dess högsta belöning, och som alltsedan omfattade de fattiga och de arbetande i dess nya fädernesland med otaliga välgerningar och huldhetsbevis, hvaraf hufvudstadens fabriksarbetare sjelfve fått erfara och i tacksamt inne förvara mångfaldiga oförgätliga prof, skall framför allt ej misskänna denna konungamaktens höga ställning i Sverge och afvisa den fattige arbetaren, då denne förtröstansfullt och undersåtligt nalkas hans thron, för att bönfalla om rättvisa, hägn och beskydd. Vi kunna ej anföra några lärda skäl till stöd för vår underdåniga bön. Politiska och statsekonomiska systemer äro för oss främmande. Hustaflans enkla, sanningsrika föreskrifter: anär hvar och en sin syssla sköter, så går oss väl ehvad oss möterp, vore tillräcklig att afbålla oss ifrån attförvetet söka intränga i teoriens irrgångar, äfven om ett träget arbete och en knapp utkomst dertill lemnade oss tid och tillgångar. Älska Konung och Fädernesland var at ålder de svenska arbetsklassernas hela politiska troslära; Jifvade af denna anda, lemnade föräldrar gerna sina söner, för att, anförde af stora Konungar, blöda på slagfälten för fosterlandets sjelfständighet och ära Utaf denna anda lifvas ännu svenska arbetaren, och denna anda, som är vår politiska visdom, önska vy äfven att kunna lemna i arf åt våra barn och efter kommande. Di vi höra, såsom frukten af en nyare tids statsekonomiska vishet, framställas den läran, att det för ett folk är lyckligt, att införa och förbruka så mycket som möjligt af främmande nationers natur-, slöjdoch konstalster, och att derföre importen deraf bör gynnas och uppmuntras med införselsfrihet och låga tullafgifter, så anse vi oss ock ej hafva fog att beklaga oss öfver, att den nya tidens visdom i sin höga flygt ej nedlåtit sig, att besöka de arbetandes låga boningar, utan gått fram öfver våra huf. vuden och lemnat oss i fred med vår inskränkta synkrets och vårt enkla, olärda menniskoförstånd. —— SE EEE ———————RR