Aftonbladet – 18 september 1841, sida 3

mil i. omkrets, under full suveränitetsrätt, och Brooks ämnar der nedsätta sig för beständigt. Han hade i Singapore befraktat ett fartyg, som nu är, på vägen till England, lastadt med produkter från der skänkta ön. I England väntade man sig stora fördelar åf det nya etablissementet, både i vetenskapligt hänseende och för handeln. Borneo är den största ön bland de Asiatiske, innehåller mer än 14,000 qvadratmil, och har en folkmängd af 3 millioner. Man finner således lätt till hvilka vigtiga följder för Englands handel det förhållande kan leda, hvari Brooks kommit till en af öns regenter. MM—tiitA TEKNISKT. — NYTT SÄTT ATT RÖTA LIN OCH HAMPA. Den operation, hvarigenom limmet och trädämnet i lin och hampa. upplösas, så att tågen lätt kan aflösas, har alltid förorsakat hushålare mycket besvär och tecknologerna mycket bryderi. Många förslag till dess förbättrande hafva blifvit gjorda, och en tid trodde man sig till och med kunna alldeles umbära: densamma och bereda. linet orötadt medelst maschiner. På de sistförflutne åren bar linnetillverkningen, hvilken mången ansåg bestämd att alldeles duka under för bomulls fabrikerne, ånyo blifvit med framgång upparbetad, och den ifrågavarande operationen är således åter ett vigtigt föremål för uppfinningssnillet. Vi meddela derföre följande af professorn i botaniken Scheidweiler nyligen hekantgjorda förfarande att, med mindre omständighet men mer säkerbet än hittills. åstadkomma lins: och hampas rötning; det torde ännu i år kunna af någon försökas. Man inrättar en kista eller sump af 6 fots höjd, 6 fots bredd och 6 fots längd, sarat försedd med tapphål i bottnen och en ö till 6 tum öfver denna placerad, med många häl genomborrad, lösbotten. På denna falska botten lägges ett lag halm 3 till 4 tum tjockt och på detta linet eller hampan, så tätt och redigt nedlagde som möjligt. När hampan är fylld till ret fjerdedelar af höjden, lägges åter ett 3 till 4 tum tjockt lag halm till betäckning derpå. Slut!igen fylles hampan med det mjutkaste vatten man ber tillgång till, t. ex. regnvatten. 1 detta tillstånd låter man linet macereras 24 till 48 timmar, allt efter temperaturen och linets större eller mindre torrbet; sedan öppnas tappen och vattnet får afrinna. När detta skett hoppackar man linet varsamt genom trampning. En jäsning uppkommer nu i der sammanpackade massan och det vigtigaste är att afpassa denna så, att värman, inuti linmassan ingenstädes öfverstigar 30 till 36 Reaum. Första dagen öfverstiger massans värme sällan luftens temperåtur, men den andra höjer den sig till 350 och skulle spart stiga till 76 om man ej modererade den medelst pågjutning af några ämbar kallt vatten, hvars mängd naturligtvis måste afpassas efter massans storlek och den uppnådda värmegraden. Då massan står på ett varmt och för vinden skyddadt ställe, nödgas man vanligen två gånger på 24 timmar mildra värmen genom tillgjutning af vatten; i motsatt bändelse behöfs det sällan ske mer än en gång på samma tid. För att afpassa denna jäsning är nödvindigt att före dess början nedsätta en termometer i midten af massan och sedan omsorgsfullt observera denna, så att värman intet ögormblick må öfverskrida den högsta ofvan bestämda; en värma af 40? skulle verka ganska skadligt på tågorne. På tredje dagen utdrager man några linstänglar från midten af massan, och undersöker. om den slemiga och hartsiga substansen är tillräckligt upplöst och om tågen lätt låter sig frånskilja. Då man finner att så skett, måste man vara betänkt på att bortskölja de upplösta ämnena. Detta sker derigenom att man öfver det öfversta balmlågret utbreder ett 4 till 5 tum tjockt lag af trädaska, och genom den öfverstå bottnen sakta gjuter vatten på denna aska, och detta portionsvis, så att hvarje portsionhunnit afrinna, inan en ny pågjutes. Slutligen utsköljer man äfven det i askan innehållna kali med ymnigt vatten och upptager derpå linet, så aktsamt som möjligt, samt torkar det antingen i luften eller i en mycket svagt uppvärmd ugp. Användning at aska kan visserligen uteslutas, men linet blir då icke så mjukt och ger ej heller lika mycket tågor, i förhållande till blårna. : Såsom -profom gäsningen är tillräcklig eller ej, drager man en linstängel meilan fingrarne så att det slemiga ämnet afstrykes; så länge detta har grön färg och är segt, måste gäsningen fortsättas. Detta rötningssätt kan begagnas på torrt så väl som på grönt lin, och det blir derigeno.n möjligt för närboende grännar att låta sitt Jin rötas vid en gemensam inrättning och under tillsyn af en ech samma person, Hvilken derigenom sättes i tillfälle att förvärfva större erfarer het. q