Aftonbladet – 18 september 1841, sida 3

han: till dörren med all?den snabbhet hans ber kunde utveckla, ständigt ropande:. sMin Hustru! Min hustru! Jag är förlorad! Så snart han vår borta, närmade sig Cavignon som mycket roat-sig åt detta .uppträdej till Wilkins och sade till honom med ett slagg, oförskämd likgiltighet: : , Det der har gått bra, min gosse; ni har skickligt begaghat er af den hemlighet jag yppat för er; Men lemna :oss nu, ty jag her något att tala: med den hederlige: myn hee Archibald: Wilkins förblef imedlertid orörlig som en klippa, och den gamle köpmannen betraktade med förvåning den, som vågade på sidant sätt behandla hans blifvande måg. :Myn Heery. fullföljde : hofmannen med! en spotsk ton, cjag vill icke tfo att ri så snart återkallar det töfte ni nyss gilvit mig. Ni kan inte, framför en man af mitt stånd, föredraga den här arme stackarn utan namn, utan förmögenhet .. Innan Han hann sluta, hviskade Wilkins hönom i örat: Mina hemligheter äro inte slut, herr markis, och jag bör underrätta er att inom några ögonblick torde en polis-tjensteman vara här, åtföljd af vakt, för att bemäktiga sig er person. Om ni således ännu har några flera smädelser att säga, så skynda er. aJag förstår er inte. Är ni intey fortfor den oblidkelige unge mannen, dförfattare till vissa satirer mot franska regenten och någre af hans ministrar? aJag har aldrig förnekat mina verser svara