Aftonbladet – 17 september 1841, sida 2

mers glädje. Ack, tala! jag besvär er! gif mig någon skymt af hopp. Då markisens vältalighet icke desto mindre blef obesvarad, vände han sig till fru Brigitta, som dervid betraktade honom med stora ögon. Min fru, jag ber er, tala för mig; säg den hederlige mäster Archibald ..., Den göda frun tycktes göra en stor ansträngning af mod och beslutsamhet och sade, ehuru långsamt och med någon svårighet: En beskedlig, ung man, mäster Archibald! En ganska beskedlig yngling, som gjort mig en skänk af denna ländstol, hvari man hvilar så godt! En gosse, som var så rädd att väcka mig då jag sof) Du kan verkligen, min käre Archibald, ej få bättre måg. Den gamle köpmannen förblef tyst ännu några ögonblick ; men imedlertid rördes hans läppar på ett betydelsefullt sätt, och ett uttryck af stolthet målade sig i hans anletsdrag. Den tjocke Holländaren syntes tydligen smickrad, att en ung, lysande herre från Franska hofvet begärde hans dotter, hans, en simpel köpman och sillhandlare i Amsterdam. Markisen hade vunnit en del al sitt ändamål, som var att förblända den gode mannen genom de glänsande fördelarne af det förbund han önskade ingå; men olyckligtvis satte honom affärsmäns vanliga misstroende och hans egen oaflåtliga försigtighet vid alla företag, skydd mot faran att lyda den första hänförelsen och han svarade derföre helt tryggt i det har tog pipar ur munnen: . Nå väl, unge man, om det så förhåller sig om ni verkligen äger den rang, den egendon och det anseende, hvarom ni talar, om ni upp