Aftonbladet – 17 september 1841, sida 2

—— —-;.2 —n n r let bre, som jag hade den äran ätt skicka honom i går afton ? Ya. Och kan jag hoppas, att min, framställning är er bebaglig, äfvensom att den vinner bifall a len himmelska engelny, er dotter? Då han yttrade dessa sista ord, kastade han på sidan en mördande blick på den himme!ska engeln, som likväl icke syntes: bli den varse och väntade på ett svar. Ingen sade likväl ett ord, och det blef således ett ögonblicks tystnad hvilken markisen fann ganska besvärlig. Rolly: smädelöje återgaf honom likväl snart egenkärle kens energi. Jag tillstår, myn heerx, tillade han slutligen natt det röjer någon djerfhet hos mig, att vågs begära mamsell Gudulas hand, den skönaste oct fullkomligaste af alla damer i de förenta Neder länderna; men min titel, min rang, den förmö genhet jag eger i Frankrike och, mer än allt detta den vi!dsamma passion denna gudomliga flick ingifvit mig, de prof jag gifvit henne derpå, d jag, fastän adelsman och lifvad af all er sådan stolthet, likväl gjort mig till hennes språk mästare endast för att få se och tala med henne, berät tigar mig måhända till någon förhoppning, att f ega denna skatt af skönhet och behag., Edra dukater, vill han förmodligen säga, mum lade riddaren. Sen, fortfor Cavignon med ökad värmax, e dotter blir markisinna; hon får egendomar, slot och vesaller. Jag skall föra henne till Fransk hofvet, der hon skall lysa bland de förnämst damer; hon skall få bära diamanter, få ekipage och allt hvad som kan utgöra ett ungt fruntim