Aftonbladet – 16 september 1841, sida 3

berott på godtycke och hvad för ögonblicket kunnat anses lämpligt. Så har man, t. ex. der tullstätionerna varit så onaturligt valda, att de kostat staten flera gånger mer, än de inbringat, utsatt temligen goda löner, under det man å andra stationer, der inkomsten åt staten bordt, genom sin betydlighet, kunna rikligen ersätta förlusterna å andra. håll, lemnat :sportler och procent åt embetsmännen, vida utöfver hvad de billigen för sin möda kunna begära. Man har sett tullinspektorer, som haft (kanske torde de ännu finnas) i indirekta inkomster mer, än rikets högste embetsmän; och de förändringar, som stundom skett i aflöningssättet, hafva oftare visat sig utgå ifrån personliga anledningar, .än från någon antagen princip. Det är ej mer än 41 år sedan, som Regeringen fastställde en så kallad sporteltaxa, och de olägenheter expeditionssättet, de uppoffringar detta aflöningssätt medför för den trafikerande, öfverklagas högt. Rikets Ständer hafva derföre mist ingå till Kongl. Maj:t med följande framställning: Vid öfvervägande af väckt fråga, om förändrad afloning för tjenstemän och betjening vid tullverket, på det sätt, att, med upphörande af de, i detta: afseende stadgade sportler och expeditionsafgifter, lören bestämdes till viss summa, hafva Rikets Ständer tagit kännedom derom, att den bemälde tjenstemän och betjening nu tillfallande sportelinkomst utgår, i enlighet men en. af E. K. M den 9 November 4830 i nåder fastställd taxa, till en början bestämd att gälla från och med 4834 till 1835 års slut, men genom E. K. M:s nådiga bref till Generaltullstyrelsen den 44 November sistnämnde år förklarad böra tjena till efterrättelse under ytterligare fem år, eller till slutet af innevarande år 1840, derförinnan Generaltullstyrelsen skulle ega, att till E. K. M:s nådiga pröfning öfverlemna frågan om taxans vidare giltighet. Det sålunda för närvarande antagna löningssättet måste onekligen föranleda, att, då inkomsten icke på förband kan bestämdt beräknas, aflöningen icke alltid kan afmätas efter behofvet, och för de fall, då den icke motsvarar hvad, som oundgängligen er: fordras för bergning, måste retelsen till missbruk vara så mycket mer äfventyrlig, som missbruken underlättas af sättet för uppbörden och beräkningen af inkomsterna. der andra sidan äro de afgifter, som för detta ändamål utgå, en på trafiken ojemnt fördelad tunga, som hårdast rycker farten med mindre farkoster, hvilka göra korta, men ofta förnyade resor, och för hvilka afgifterne uppgå tiil belopp, som, i förhållande till fraktförtjensten, äro serdeles kännbara, hvarjemte sjelfva uppbördsoch beräkningssättet förorsakar omgångar och uppehåll, de der verka ganska menligt på trafiken. Dessa olägenheter lära väl icke undfalla uppmärksamhet, då frågan om sporteltaxans bestånd nu ytterligare kommer att underkastas E. K. M:s nådiga pröfning, enligt hvad ofvan är förmäldt, helst Riket Ständer inhemtat, att åtskilliga handelssocieter och skeppsrederier, genom serskilda, till Generaltullstyrelsen afgifna skriftliga anmärkningar emot förrberörde sporteltaxa, yrkat, att sportelinkomsten för tullverkets tjenstemän och betjening måtte upphöra; men ärendets vigt synes påkalla, att Rikets Ständer jemväl medverka till åstadkommande af den nödiga rättelsen, med afseende tillika å tullumgäldernes under sednare åren betydligen ökade belopp, som torde medgifva en mera ändamålsenlig lönereglering. Och få Rikets Ständer alltså hos E K. M. i underd. anhålla, att hittills påbjudna sportelafgifter af trafikerande till tullverkets tjenstemän och betjening måga upphöra och att tullverkspersonalen i stället tilldelas bestämda löner af tullmedlen, till belopp, som för hvarje befattning kan anses motsvara hofvet, i sammanhang hvarmed nödiga stadganden torde meddelas, för att förekomma trafikens betungande med serskilda afgifter till denna personal; samt att, i händelse E. K. M. icke täckes härtill lemna bifall. den förändring åtminstona må medgifvas, att sportelafgifterne, så vidt sig göra låter, måga på en gång få erläggas, der bufvudsaklig klarering sker, samt onödiga uppehåll och omvägar sålunda undvikas.v NN SA me År ÅR RN JR TA ARR