Aftonbladet – 16 september 1841, sida 2

mån som priserne på lifsmedlen stego, hade arbetsklassens tillstånd förvärrats. Talaren hade genomgått berättelser från arbetshus, hospitaler, fängelser och spårbanker, och alla, utan undantag, innehöllo tydliga och oemotsägliga bevis, att den stora massans belägenhet med snabba steg försämrades, och att det lägre folket nu var i en sämre ställning, hade mindre arbetslön, och att dess nöd och elände medförde mera sjukdomar och brott, än historien under någon föregående period -omtalade i Storbritannien. Talaren hade bört de värdiga prestmännen; vid mötet i Manchester, berätta hjertgripande saker om nöden i landet. De omtalade, huruledes -edamöter af deras församlingar icke kunde bivista gudstjensterne, som hböllos om dagen, af brist på hela kläder, utan måste om aftnarne smyga sig till kyrkorna, insvepta i rockar, som voro vända utoch inpå, eller i gamla kappor. Somliga voro stadda i så stor kroppslig nöd, att de icke kunde emottaga andlig tröst. Då talarea hörde allt detta, och var säker på, att spanmålsmonopolet låg i bottnen på allt det elände, hvarunder arbetsklassen suckade, så gladde det honom att finna, att det -gåfves män i landet, hvilka, liksom Nathan i Gamla Testamentet, stego fram till de fattiges försvar, då de hög! uppsatte förtryckte dem och voro orättvisa. Huset kunde lita på, att tidens tecken voro betydelsefulla. Icke blott dessa 650 prester, utan 1.500 andra evangeliska predikanter, från hvilks3 bref blifvit upplästa vid mötet i Manchester skickade dagligen och stundligen sina böner upp till himmnlen, att Han, som råder öfver fursta och potentater, måtte beveka deras hjertan til rättvisa och mildhet. PORTUGAL. Nyheter från Lissabon gå till den den 50 Av: gusti. Deputeradekammaren har antagit ett lag förslag, enligt hvilket 40 procent på alla civil embetsmäns löner skola afdragas till förmån fö skattkammaren. Oppositionen yrkade, att af draget äfven skulle gälla civil-listan, men för mådde ej genomdrifva detta stadgande. Deremo bestred hon förslaget att äfven afdraga något pi statsskulden, emedan sådant vore lika oärlig som opolitiskt. Omröstningen häröfver var likväl ännu icke slutad vid postens afgång. Föru hade de deputerade medgifvit afdraget på sin: arfvoden, och äfven ministrarne hafva underkastat sig samma nödvändighet. Finansministern har afgifvit den bedröfliga förklaring, att han ej eger tillgång till utbetalande af de pensioner, som äro anvisade på skattkam. maren. Dennas förlägenhet ökas ännu mers derigenom, att en Marockansk agent yrkar pi utbekommande af en fordran, som hans herre har på Portugisiska regeringen, och har förkla rat att han ej längre kan vänta. TYSKLAND, Konung Ernst och hans Schele hafva nu så länge trakasserat och förföljt den bekante che fen för magistraten i Hannover, Rumann, del: med processer, dels med polischikaner, att han för att få fred för dem, omsider beslutit nedläg ga sitt embete. : Då detta blef bekant bland bor gerskapet, skickade de till honom en deputa tion, som skulle söka förmå honom att återta. ga sin redan ingifna afskedsansökan; men för gäfves. Rumann anser Konungens onådiga be teende emot hufvudstadens borgerskap egentli gen härleda sig från missnöje emot Rumann person, och håller derföre för sin pligt, att e längre vara en stötesten i vägen för återställan de af ett bättre förhållande emellan Konungel och borgerskapet. Försoningen emellan Konungen i Preussen ocl Breslauboarne tyckes nu vara gjord. Staden ha de skickat deputerade till Liegnitz, der Konun gen vistades, för att inbjuda honom till en fete som Breslau ville gifva honom; och desse de puterade hade återkommit med det allra bulda ste besked, att Konungen mottoge inbjudninge och genom densamma såg sina önskningar före komna 0. s. v. ORIENTEN. Underrättelserne från Konstantinopel gå längre än till den 48 Aug., samma datum sor förra postens. Intrigerne inom seraljen; till för del för Redschid Pascha, hvilken representera det Turkiska reformpartiet, fortforo. Riza Pa scha, som är kamarillans hufvudman, ämnad stärka sitt anhang genom: Capudan Paschas upp höjande till störvizir, och hade redan låtit af färda befallning till honom, att från Candia be gifva sig till Konstantinopel. Men plötsligen ha de Tahir Pascha fått kontraordres, och skull Inu stanna qvar på Candia, för att ordna förhål I landerne derstädes, hvilka genom insurrektic nen råkat i oordning. Det påstås till och med jatt insurrektionen åter skall hafva utbrustit p Inyssnämnde ö; Då Mustapha Pascha skulle verk nee