Aftonbladet – 16 september 1841, sida 2

hetsfull. uppsyn och pekade med fingret på det värdshus,:;der deras. första samtal egt rum. Cavignon följde honom och snart sutto de båda tillsammans i den nedrökta källarsalen. Vill du nu säga mig. — — —?9 Spela då inte, så förundrad, min bästa du, sade riddaren med ett ironiskt leende; jag vet ganska väl att du icke varit okunnig om mitt missöde. Den lilla Guduia har säkert talat om för dig alltsammans. Min gode vän,s svarade markisen, med någon förvirring, du inser väl, att efter ditt besynnerliga försvinnande, kunde jag, och hade rätÅh, jag säger ingenting om det. I ditt ställe skulle jag gjort på samma sätt. Det är väl sannt, alt du skrifvit förbannadt klena vers till flickan; jag såg i dag på morgonen en eländig profbit derpå. Tro mig Cavignony tillade han i en gäckande ton, din sånggudinna blir orsaken till ditt förderf! Jag har efter min hemkomst fått höra saker — — — ,Hvad då? Derom är nu icke frågan; låt oss spela öppet spel, markis. Tillstå uppriktigt, du har velat begagna min: frånvaro för att komma åt både flickan och hemgiften. Jag upprepar ännu en gång: det har jag ingenting emot, ty sådansz äro krigslagarna; men nu, när jag kommer iger frisk och sund efter många hårda timmar, nu då Jag har utsigt att vinna partiet, nu tänke jag att du skall handla som en ärlig kamra och lemna mig fältet fritt, emedan du inte ha något mer att hemta der., Ja visst, chevalier; men du talar med sådar