Aftonbladet – 15 september 1841, sida 3

— DET SÄLLSAMMA GÄSTABUDET. En gamma rik Holländare, som, sedan han beklädt många vig tiga embeten, ville tillbringa sina återstående daga i lugn på sin landtegendom, tillställde ett stort gå stabud, för att taga farväl af sina vänner. Gästern: voro till största delen medlemmar af de förnämst: husen i staden och trakten deromkring. Uti stor antal och icke mindre nyfikenhet inställde de sig på den bestämda dagen. De funno uti matsalen et stort ekbord, belagdt med en simpel blå bordsdul och derpå fat med tjernmjölk, ost, böckling och-til desert groft bröd och smör. Om någon var törstig så fanns der en stor kanna svagdricka. Bordservi sen bestod af trätallrickar. Betjening och uppass ning fattades: helt och hållet, hvar och en fick pass sig upp sjelf. Voro gästerna belåtna med den ovanliga trakte ringen? — Förmodligen icke; men de tego. Gam malt folk hafva imedlertid understundom sina be synnerliga griller. Denne gamle var likväl er af de förnämsta och förtjenstfullaste i hela landet Man sväljde ner förargelsen och tog till bästa a den tarfliga husmanskosten, då det i alla fall ickt fanns något bättre. Endast några poetiska själa funno behag i festen. Men plötsligen gaf den gamle herrn ett tecken Tvenne vackra bondflickor visade sig, dukade af oc! framsatte en ny anrättning. I stället för den bli duken utbreddes en snöhvit, trätallrickarne förvand lades i blanka tenntallrickar, det grofva brödet lem nade rum för hvetebröd, svagdrickat förvandlades dubbelt öl, böckliogen i mustigt oxkött och kok välsmaklig fisk: Gästerna blefvo synbart mera upprymda; värder uppmanade också gästerna att hålla till godo, ock man grep sig raskare verket an. Ännu ett tecken gjordes af gästabudets tillställare och en ståtlig hofmästare inträdde, åtföljd af en skars präktigt klädda tjenare. Ekbordet fick lemna rum för ett af poleradt mahogny, betäckt med finaste damast-duktyg. Rika silfver-: och postlins-servisei efterträdde tenntallrickarne. Kristallflaskor och glas de kraftigaste och finaste soppor, legymer, fisk, pastejer, vildt, kort sagdt, det kostligaste af allt hvac kokkonst och smak kan prestera och fordra, syntes. och för törsten var sörjdt med ett långt följe af de