Aftonbladet – 15 september 1841, sida 2

predikosamling och enskildt älskad och högaktad ör sin ädla karakter och sitt milda väsende. Han lär varit 63 år gammal. — De fleste af våra läsare äro förmodligen af annonsafdelningen redan bekanta med den daguerreotypiska porträtteringsmetod, som en af våra artister, Hr Seven, begagnar, och hvilken redan hos allmänheten vunnit mycken favör. Hr Seven har i denna konst redan hunnit den fullkomlighet, att han icke allenast porträtterar på några minuter, utan äfven, och heldst kan göra det i skuggan. Det facila priset, i sammanhang med porträtternas korrekthet, hafva nck redan, såsom vi hört, förvärfvat Hr Seven alrika beställningar. — Vi hafve de föregående dagarne förgätit att omnämna, att i Lördags en slutöfning i simkonsten för innevarande sommar äfven ägde rum med eleverna vid Institutet för Blinda och Döfstumma på Manhem, hvilken bivistades af H. K. H. Kronprinsen och dess söner, hvilka jemväl under denna sommar på Tullgarn lärt sig simma. De döfstumme utmörkte sig vid detta tillfälle för en skicklighet i simning och en djerfhet att hoppa från höjder ned i vattnet, som ofta väckte åskådarens häpnad. Man är numera så allmänt ense om simkonstens nytta både för helsan och för räddning af eget och andras lif, samt för vinnande af den trygghet i faran och sjellbeherrskning, som deraf äro följder, att sådant ieke mer behöfver bevisas; men äfvensom skådespel har en dylik öfning ett intresse, hvarpå man icke fästat tillräcklig uppmärksamhet. Vi gå att se en utmärkt dansör eller dansös, beundra dess styrka i tåspetsarne, höjden af dess språng eeh benlyftningar samt gratien i dess attityder — och vårt skönhetssinne njuter med rätta af den talang, som dervid utvecklas — men är det mindre beundransvärdt att se en person störta sig från 40 alnars hög ställning lodrätt eller baklänges ned i vattnet med samma lugn, som om det vore fråga om att hoppa ned från en stol, springa ned med kläderna, som i vattnet afoch åter pålagas, och detta fiera gånger å rad, med en brinnande cigarr i munnen, som ej får slockna, vistas i vattnet snart sagdt så länge man behagar, der krypa under och öfver hvarandra, hjula, svänga sig omkring i alla riktningar, från bottnen upptaga betydliga tyngder, och allt detta så lätt och ogeneradt, som om det vore på en gräsmatta; att se denna muskelstyrka, denna vighet, denna spänstighet, detta behag i det skönaste af allt hvad naturen skapat, en välbildad, till alla sina krafter utvecklad, menniskokropp ... detta är ett skådespel, som äger ett icke mindre intresse, om ock af olika slag, och som öfverväger det förra, om man lägger i vågskålen den stora praktiska nyttan af den ena färdigheten, i jemförelse med blotta ögonfägnaden af den andra.