Aftonbladet – 15 september 1841, sida 2

Hvem var det, som kastade ut det andra nätet?; frågade han. aDuldof,, svarade man. Det blir då Duldof, som får prisets, sade köpmannen suckande. Nu satte han sin ropare till munnen, för att tillkännage det begångna misstaget. Derefter steg han ned i sin båt och rodde bort, utan att säga ett ord till Wilkins, hvilken stod orörlig, liksom träffad af blixten. ÄFlickan blir icke hans), tänkte Rolly, då han såg Leopolds bedröfvelse; cmin hämd har börjat; för att fullborda den, måste både mamsellen och bemgiften tillfalla mig. Orsa inte båda delarna tillfallit den skälmen Cavignon! tillade ban, med en stum vrede och under djupt begrundande, Två månader hade förflutit. Markis Cavignon, som, enligt hvad vi förut nämnt, efterträdt Rolly i egenskap af fransk språkmästare hes mamsell Gudula, begaf sig en morgon till sin elev, då han märkte en liflig rörelse i hamnen. En mängd fartyg hade anländt om natten, och den vidsträckta plats, som utbreder sig vid foten af det bekanta Tåretornet, var uppfylldt med tunnor, hvilkas skarpa lukt omisskänneligen tillkännagaf deras innehåll. Vid denna ovanliga anblick stannade markisen, och då har såg den mängd af sjömän, som gick af och an på stranden, slog han sig för pannan och mumlade sakta: Se så, det var verkligen mödan värdt att arbeta i två månader för att agera skolmästare åt det lilla våpet! Hvad jag anade har nu inträffat; den tjocka volymen, fadren, den groflemmade fästmannen och på köpet den narren Rolly, allesammans komma nu öfver mig,innan jag kunnat