skriftliga upplysningar, skall genom Ordföran den begäras skriftlig befallning hos Justitiestatsninistern till vederbörande, att meddela de ä skade upplysningarna, dock med undantag a Bankooch Riksgäldsverken, der de kunna for dras direkt. Går man deremot tillbaka till 4845 års instruktion, så står der i 2 att Reviso rerne ega rätt att af Statskontoret — sålede: utan någon intermediär befa!laingz — pundfå de upplysningar och handlingar, m de i öfrig finna nödiga, för att efterse cch granska, huru: ,vida utgifterne äro icke allexast öfverensstämmande med de fastställde staterne och grundade på så väl dem som Kongl. Maj:ts serskilds saaurga torordnanden, der sådäna legat till grund Mör utbetalningarna, utan ock med behörig: qvittenser verificerade af dem, som egt de anardnade medlen uttaga och disponera.n Härförutan innehåller 42 Riksdagsordnin gen, i afseende på Ständernas Utskott, mer hvilka Revisionerna äro närmast jemförliga, sam. ma föreskrift som den ofvannämnde 4 a Instruktionen, angående utverkande af befallning från Justitieministern till vederbörande embets verk om upplysningars afgifvande. Men dervic förekommer följande tillägg: Gälle likväl ej dett: stadgande i afseende på Statskontoret, hvilket likasom Bankooch Riksgäldsverken, bör, i fråg om sjelfva redovisningen af medlen, alla äskad upplysningar omedelbarligen meddela. Hvada kommer det då, att en så vigtig föreskrift Riksdagsordningen blifvit i förslaget till Instruk tionen utesluten, då den likväl så väsendtlig måste tillhöra en skyndsam och fullständi; granskning? Härom kunna endast StatsUtskot tets ledamöter lemna nöjaktig upplysning. Il: är imedlertid, att denna punkt ej fått inflyta en anledning till kollision hade derigenom före kommits. JR