Aftonbladet – 10 september 1841, sida 2

Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående kolningsrätt för de norra provinserna. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att Sverges norra provinser äga en rik källa till inkomst uti sina vidsträckta, på flere ställen ännu icke serdeles anlitade, skogar, deraf en stor del år Kronan tillhörig; hvarvid hos Rikets Ständer jemväl förekommit, huruledes Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref af den 5 April sistlidet år, i afseende å Öfver-Calix socken samt södra och östra delarne af Gellivare Lappmarks socken af Norrbottens län, beviljat dervarande kronohemmansoch nybyggesäboer samt skattehemmans-ägare rättighet att, efter utsyning och under kontroll af Kronobetjeningen och, i vissa fall, efter erhållet tillstånd af K. Maj:ts Befallningshafvande samt emot en bestämd afgift till Kronan, begagna skog till afsalu och kolning för Bergverkens behof. Att berörde provinsers invånare böra beredas de tillfälten till förtjenst och bergning, som kunna åvägabringas, torde vara så mycket mera angeläget, som de, i anseende till klimatets sträfhet och ofta inträffande missväxt-år, stundom lida en nöd, som i Sverges öfriga provinser måhända är sällsynt, samt för närvarande sakna de utvägar till bergning, som erbjudas å en stor del af de sednare orterna; — Rikets Ständer hafva, i öfverensstämmelse med dessa åsigter anhållit, att den frihet till kolning, som blifvit kronohemmansoch nybygges-åboer, äfvensom skattehemmans-ägare i Öfver-Calix socken, jemte södra och östra delarne af Gellivare Lappmarks socken, medgifven å deras hemman och lägenheter samt angränsande kronomarker, måtte utsträckas till de delar af Norrbottens, Westerbottens, WesterNorrlands och Jemtlands län, hvilkas skogstillgångar kunna medgifva en sådan frihet till kolning, och hvilkas invånare K. M. kan i nåder finna vara deraf i bebof; dock att sådant tillåtes endast emot erläggande af den afgift, som i ofvan åberopade nådiga Bref finnes stadgad och under iakttagande af den kontroll i afseende å utsyningen, som derfstädes finnes föreskrifven. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring i sättet för bedömandet af saltpeters halt och beskaffenhet. Med fästad uppmärksamhet å tillståndet af saitpeter-näringen inom landet och angelägenheten deraf, att tiliverkningen utaf saltpeter icke motarbetas, utan i stället, så vidt möjligt är, uppmuntras, hafva Rikets Ständer funnit de olägenheter, som äro förenade med det i 49 af Reglementet för förvaltningen af saltpeter-ärendena i Riket föreskrifna och nu brukliga sätt att pröfva halten och beskaffenheten hos den saltpeter, som för Kronans samt krutbrukens räkning mottages, hvilket pröfningssätt dessutom lemnar rum för godtycklighet hos den, som verkställer pröfningen. Rikets Ständer hafva, i anledning häraf, anhållit, det K. M. täcktes låta inhemta upplysnirgar om det säkraste och lämpligaste sättet för salpeters pröfning, och derefter i nåder meddela de föreskrifter i afseende derå, som Kul. Maj:t kan finna bäst och tjenligast.