Aftonbladet – 10 september 1841, sida 2

huse, som du ser der i hörnet. Jag har, ta mig knäfveln, mycket att säga dig, och är verkligen förtjust öfver att ha råkat dig.n Utan att vänta på svar, gick riddaren förut till det anvista värdshuset, trängande undan hopen med sin vanliga näsvishet, och sålunda banande väg åt vännen, som följde honom, med det obesvärade skick af en marskalk, hvilken föregick en förnäm herre under medeltiden. Den, som riddaren så oförmodadt stött på, var en ung man, klädd med den yttersta omSorg, och hvars hela sätt att vara tillkännagaf en af desse unge narrar, som vid den epoken hade sin gyllene ålder i de Parisiska salongerna, under namn af: rougs. Markisen de Rolly hade imedlertid icke hela denna hållning af oblyghet som karakteriserade hans vän; han affekterade tvärtom en nästan fadd belefvenhet, en hofmans artighet, som något närmade sig till tidehvarfvets förfinade sätt att vara. Han kunde imedlertid icke afhålla sig att skratta åt sin följeslagares effronteri, huru han med axlar och armbågar banade hozom vägen och under det han gick efter honom, upprepade han med en ton af godt lynne: Det är en satans karl, den Rolly; alltid sig lik; äfven så djerf i civila kläder i Amsterdam, som då han bar musketäruniformen i Versailles., En fjerdedels timma derefter suto båda vännerne i ett stort rum på värdshuset, der man kunde se allt hvad som tilldrog sig på torget, och med armarna mot bordet skötte de flitigt en butelj portvin, som redan var betydligt medtagen. Nå, nu då jag har tillfredsställt ditt begär efter nyheter från Frankrike, sade Markisen i det han satte ned sitt glas, nu kan du, min käre chevalier berätta mig hvad du gjort, kuru du, du som är en sådan munter gosse och så förälskad i Pariss nöjen, huru du slår dig ut bland de tunge och tyste Holländarne, i denna