Aftonbladet – 10 september 1841, sida 2

STOCKHOLM den 10 Sept. Hamburgerblad af d. 4 erhöllos på förmiddagen, i hvilka dock icke finnas några underrätItelser från Paris och London af sednare datum, än posten i går medförde. Den direkta Engelska posten, öfver Götheborg, är ännu ej anrländ då detta skrifves. STORBRITANNIEN. Den vigt, som hvarje yttrande af Sir Robert Peel i närvarande stund äger, för bedömmandet af den politik, han såsom minister kommer att följa, föranleder oss att något utförligare, än tiden i går medgaf, redogöra för hans tal i UnIderbuset, under debatten om adressen, så vidt detta tal bar afseende på de stora reformfrågorna för dagen. Hvad förändringen i handelslagstiftningen angick, förklarade Sir Robert, att han skulle fortfara med sin tystnad rörande detta ämne, oaktadt man lagt honom densamma till last. Såsom individ ansåg han sig hvarken förpligtad eller berättigad, att kompromettera en minister, som ännu icke funnes, men för hvilken han möjligtvis kunde blifva kallad att träda i spetsen. Men derjemte måste han inlägga sin protest deremot, att man af hans motstånd emot de åtgärder, ministrarne föreslagit, drog den slutföljden, att han öfverhufvud vore emot hvarje lossande af restriktioner på handeln, eller fientligt sinnad emot grundsatserna af en fri handel. Motsatsen häraf hade han bevisat redan 48235, då Hr Huskisson gjorde sina bekanta förändringar i handelslagstiftningen, och då han (Sir Robert) var inrikes minister, och alltså måste hafva varit ense med Huskisson om dessa reformer. Hvad speciellt de åtgärder angick, som ministrarne föreslagit parlamentet, så upprepade talaren i afseende på tullen för trävaror, hvad han redan sagt före parlamentets upplösning, att man först borde afvakta närmare upplysningar från generalguvernören i Canada, för att se huruvida en förändring i denna tull eller dess upphäfvande icke stridde emot Canailas speciella interesse, i synnerhet nu, då förhå:landerne till Förenta Staterna synas så hotande, att Lord Sydenham med projektet om anläggande af ett fästningsverk, som var beräknadt att kosta 400,000 L., vändt sig direkte till Hertigen af Wellington, och ieke, såsom annars vanligt, till generalfält-tygmästaren. — Hvad tullen på socker beträffade, förklarade Sir Robert, att han måste upprepa hvad han förut sagt i detta ämne, hvarpå han, vändande sig åt ministrarne, yttrade: J skolen icke få orsak alt förebrå mig, att jag bidragit till edert fall genom bekämpande af vissa bestämda åtgärder, dem J föreslagit, och att jag sedermera, för att trygga mig i besittningen af makten, föreslår åtgärder af samma beskaffenhet. Jag säger eder rent ut, att detta icke är min afsigt. Rörande spanmålslagarne repeterade Sir Robert äfvenledes sin förra förklaring, att han ansåg sig böra föredraga en varierande tullafgift framför en fix, men att han icke ville binda sig vid detaljerne i de gällande spanmålslagarne, utan förbehålla sig rättigheten, att underkasta dem pröfning, och att i dem företaga förändringar. Man hade velat påstå, att han endast då vore säker om understöd från possessionat-interessets sida, om han förpligtade sig att i alla deras detaljer upprätthålla de nuvarande spannmålslagarne; men med ett sådant vilkor ville han icke äga possessionatinteressets understöd. Den fixa tull af 8 sh., som Whigs föreslå, skulle, vid höga spanmåilspriser af 90 å 400 sh., endast göra nöden större, och redan derföre syntes en varierande tull vara att föredraga. Om talaren för öfrigt vore öfvertygad, att det elände, som funnes, endast hade sitt upphof i spanmilslagarne, så skulle han sjelf icke hafva någonting emot (??) deras totala upphäfvande; men han ansåg äfven andra orsaker hafva bidragit till nöden. Man kan icke neka Peels förklaring förtjensten af öppenhet och bestämdhet. I afseende på frågorna om tullnedsättning för socker och spanmiål innehåller den, såsom Läsaren finner, en bestämd vägran af hvarje koncession till fördel för folket. Frågan om nedsättning i tullen på virke göres beroende af ytterligare upplysningar från Generalguvernören i Canada, hvilket naturligtvis endast är en förevändning att komma ifrån saken, emedan alla de upplysningar och facta, på hvilka ett beslut måste byggas, redan ett helt år varit förelagda landet och parlamentet i det betänkande, Underhusets tullkommitt afgaf. Peel ämnar således, stödd på sin stora parlamentariska majoritet, föra styrelsen i strängt konservatif anda. Huru detta kommer att lyckas får man se, och torde till en betydlig del bero af huru skörden i år utfaller. POLEN. Från Warschau skrifves, att Kejsar Nicolaus ————E— —L ——m-mnnusös—trR-ooooovom——1 4.