Aftonbladet – 8 september 1841, sida 3

till sig ankartåget, som hängde i vattnet efter båten. Men huru förskräckt blef han ej då han märkte att ankaret tagit fast och hindrat båten att avancera. Det återstod således ingen vidare utväg än att afskära tåget; men huru och hvarmed? Han hade intet vapen; han kunde icke begagna sina händer, ty den ena var förfrusen, den andra stympad. Nödvändigheten gjorde honom uppfinningsrik; han sönderslog ett glas i sin kikare, tog den största biten i mun, sågade på det sättet af linan och lyckades sålunda göra gondolen flott. Med tillbjelp af en god vind och reguliera rörelser med armarna i sjön, likasom med åror, nalkades han småningom Italienska kusten. Han hade på detta sätt tillryggalagt minst femton Italienska mil, då han träff-de sju fiskarbarker, från Magna Vacca; de fyra första grepos af panisk fruktan då de sågo detta förvånande hafsmonster och skyndade åt ett annat håll; lyckligtvis voro de följande tre mer djerfva, de nalkades långsamt, och med många försigtighetsmått. Det var hög tid att man kom till den olycklige Zembeccaris hjelp, ty han bade redan fyra timmar varit i vattnet; gondolen började sjunka allt mer och mer till den grad, att han satt i vattnet ända till halsen. Oaktadt dessa oerhörda ansträngningar hade likväl hans själsstyrka uppehållit hans kropp; han passerade en tämligen lugn natt om bord på barken. Detta märkvärdiga uppstigande ägde-num i Boogna den 24 Augusti 1804. Zembeccari räddade sig denna gång undan faran med förlust af ett par inger. Denne jernhårde man med sitt orubbliga mod pröfvade alla de vedervärdigheter och lidanden en dödig kan uthärda; men oaktsadt han var både sjuk och stympad, sysselsatte han sig likväl på nytt med ett experiment, uti hvilket han ännu mer trotsade ulla faror. Det är bekant att ban en gång under en hel natt rrade uti rymden och nedföll ännu ytterligare er sång i Adriatiska hafvet, stelnad af köld under sitt vesök i de högre regionerne, dit han blifvit hänförd emot sin vilja; ej längt derefter fann han likväl dölen under ett experiment, ännu farligare än det föegående, utan några frukter för!vetenskapen. Elden attade neml. hans Montgolfiere, och sjelf till halft örbränd nedföll han på marken. ———— — RR ERE