Aftonbladet – 7 september 1841, sida 2

Till Redaktionen af Svenska Biet! Tit. begär uppgift på i hvilket nummer Svenska Biet yttrat, att förbållandet (aktionen mot Strausss skrift) vore helt annorlunda om en annan boktryckares namn än Hr Hjertas funnits på titelbladet. Härmed kan mean genast tjena. Detta nummer är 202 för den 2 September detta år, tredje och fjerde spalten, der det heter: Det är då icke längre någon indiscretion att öppet omtala, hvad som från vissa båll icke göres någon bemlighet utaf, utan ganska oförstäldt yttras på allmänna ställen åt hvem som vill höra det — nemligen att, sedan man nu lyckats rycka glorian ifrån hvad samhälct ansett upphöjd: och fridlyst, så skulle det icke vara konseqvent, om man icke gjorde samma försök med kyrkan — det är icke längre indiscret, då man ser vissa icke blott ihärdigt försvara detta första försök att fritt få sprida religionsförakt och scepticism bland massorna, utan ock välja de mest försåtliga och mot de laglig a vårdarne af tryckfrihet och at landets relisvion förnärmande insinuationer till försvarsvapen. Den moraliskt ansvarige, nogsamt kände utgifvaren af den Straussiska bearbetningen,, förtjenar verkligen icke att vidare behandlas såsom en om bokens gudlösa egenskap ckunpnig förläggare, den der kunde i viss mån vara ursäktad om han, såsom theol-giskt obildad, ej förstod bättre, utan valde den förlagsertikel, som han förmodade kunna bereda konom den största vinsten. Han har frånträdt de anspråk på konsideration, som ctt sådant läge möjligen kunnat påkalla,, o. s. v. Men då jag sålunda tjenat Biet med denna upplysning, torde det kanhända äfven fionas benäget till en liten återtjenst. Jag tager mig derföre friheten fråga hvad Bi-redaktionens mening är med artikeln: Kan utgifvaren af tl öfversait arbete ställa annan person i sill ställe alt traffa, om skriften dömes brottslij? der det på fullt allvar yrkas, att hvar och en bör svara för hvad han gör och äfven för hvad, han skrifver, samt der det heter: Det är endast i vårt land, och blott i en serskild detalj af brottmål, nemligen tryckfrihetsbrott, som det en tid lyckats, att till någon del vrida lagen, till blygd för sundt förnuft, derhän, att en kan ostraffad få begå så många lagbrott han behagar, och framskicka en annan i sitt ställe att derför undergå det lagliga straffet. Huru anser då Biet sin egen hedersledamot Fiugsmältans författare, som icke vågade sjelf framstå och svara på sin skrift, utan i sitt ställe skickado en axnan, som ej hade med saken något att göra? och då Biet finner det himmelsskriande om en oskyldig konstförvandt skulle någongång komma att blifva straffad i stället för sin skyldige patron ? Hvad skulle det väl säga, i fall det en annan gång så hände, att en oskyldig sufflör blef straffad i stället för sin skyldige f. d. teaterdirektör? 4. Lindeberg.