Aftonbladet – 7 september 1841, sida 2

en, och huru vintersolen mötte hennes förebrånde blick för det hon steg så sent upp då hon edan lemnat sängen för tre eller fyra timmar edan. Jag skulle vidare kunna visa henne unler olika förrättningar, än på torget, prutande ned en obillig bonde, som begär för mycket ör smöret, än ned i ladugården för att se efter Itt stäfvan var nytvättad, än i väfstolen, för att visa din äldsta stjufdotter hur man skulle slå lasom hårdt till, så att ändan ej gick af, än vid tvättbunken för att med egen handläggning öfvertyga den nykemna pigan, att fläcken verkligen gick ur duken, endast man bar sig rätt åt, ån inne i barrBkammarematt stifta fred mellan den lille Göran och hans syster Christine, som kommit i luggen på hvarandra, än i sin mans arbetsrum för att med honom moget öfverlägga om huru många han hade råd att bjuda vid nästa pfrämmande, och hvilketdera som vore mesta uträckning att hafva gås eller kalf till steken, än med konsterfaren hand uppfärgande ett par på auktionen köpta gamla täcken till nya klädningar åt de två äldsta fröknarna, och om söndagsaftonen församlande huset, att, som en stor traktering, höra läsas en af fru Lenngrens verser eller Kotzebues sista theaterpjes, ty at gå på spektaklet när någon kringresande theatertrupp inbjöd stadens publik att kikna af skratt eller smälta bort i tårar vid något af hans styc: ken, dertill hade man blott ytterst sällan råd. och denna elyseiska njutning kunde på sin höjd sträcka sig till en eller par af familjens ledamö ter i sender. Läsaren skall kanhända redan på förhand taga för gilvet, att Brita blef en förståndig, sparsam och flitig husmoder, att hon ingenling förslösade, att hon använde allt på bästa sätt, men han skall ändå knappt begripa huru det var möjligt att dra sig fram med så ringa medel. Också ville folket i staden knappt tro derpå. Somliga hviskade att kaptenen fått något arf, andra att han satte sig i ny skuld.