Aftonbladet – 6 september 1841, sida 2

nn Rn nn Rn tvungna censur, som 4809 års grundlagsstiftare,: på andra ställen i Tryckfrihetslagen ( 4, mom. 1 6, 7, 8), stadgade, att författare eller utgifvare 1 af skrifter skulle till boktryckaren aflemna en på !? löreskrifvet sätt bevittnad namnsedel, och att när boktryckaren aflemnat den till domstol, ifall s skriften blefve åtalad, så är den i namnsedeln i: tecknade att anse för den ,rätta parten, och i boktryckaren skiljd från målet; men det tillades : derjemte, att boktryckaren är fri från ansvarigI het, äfven utan namnsedel, i fall författaren eller utgifvaren sjelfmandt tillkännagifver sig hos doI maren. ; Denna Boktryckarnes ansvarighet skulle åter ! försvinna och den tvungna förbindelsen för dem ! att vara censorer, ånyo inträda, om vitserd frånf kändes uppgiften i en på nyssnämda sätt grund! lagsenligt qvalificerad namnsedel eller författarens eller utgifvarens muntliga tillkännagifvanl de iaför domaren, och än mer, om ett sådant ! vitsord frånkändes begge dessa uppgifter i före5 ning. Den skulle likaledes försvinna, om det kunde göras till en domstolspraxis, att åklagaren i ett tryckfrihetsmål yrkade och domstolen : bifölle anställandet af inqvisitoriska förhör med Botryckarens debitorer — Bokhandlarne — till ! utrönande huruvida Boktryckaren vore på creditsidan i deras handelsböcker tillgodoskrifven för något större eller mindre antal exemplar af : en åtalad skrilt, och om man på de upplysningar, som kunde vinnas genom detta inqvirerande i Boktryckarens och Bokhandlarnes enskilda affärer, skulle vilja ålägga den hos Bokhandlarne för någon större eller mindre del af upplagan krediterade personen, — det måste då vara Boktryckaren eller någon annan — att ansvara. såsom bokens författare eller utgifvare, i stället för den person, som på grundlagsenligt sätt uppgifvit sig såsom sådan. Det skulle mera komma att bero på domstolens godtycke, att följa denna praxis och förflytta ansvarigheten från en skrifts författare eller utgifvare, som grundlagen förklarat böra för innehållet ansvara, för att i stället: hvälfva den på FÖRLAGGAREN, en person, som grundlagen ingenstädes ålägger något sådant . ansvar. I vårt land är det likväl i de aldraflesta fall hvarken författaren af Svenska originalarbeten eller ufgifvaren af utländska i original: eller öfversättning, som är förläggare; utan det. är vanligast Boktryckaren, i afseende på hvil-j ken det, i alla händelser, är genom Tryckfrihetslagens föreskrift i 6 mom. 4 författaren eller, utgifvaren ultryckligen ålagdt att, rehvad han okänd vara vill eller ej, tillställa Boktryckaren:? en förseglad sedel, innehållande hans mamn och hemvist, eller dens. k. namnsedeln, genom hvil: I I ken Boktryckarens ansvarighet för den tryckta skriften upphör och förflyttas, antingen på namnsedelns wutgifvare, eller, i de af lagen förutsatta fall, på de personer som bevittnat namnsedeln, och utan att i något fall kunna retournera på den med namnsedeln försedde Boktryekaren. Härigenom betryggade, af grundlagens uttryckliga! bud, mot allt ansvar för skrifters innehåll, hafva Boktryckarne kunnat biträda författare och utgifvare på åtskilligt sätt vid skrifters allmängörande. Vi måste nämna huru härvid tillgår, emedan en liten kännedom derom erfordras för att inse konseqvenserna af den tilltänkta statskuppen. Boktryckarne pläga antingen köpa manuskriptet af författaren eller utgifvaren, förlägga det på egen spekulation och taga kela vinsten sjelfva; eller ock förskjuta de förlaget för att dela vinsten med författaren eller utgifvaren i någon öfverenskommen proportion; eller ock förskjuta de det och betäcka sig genom en; del af exemplaren, men lemna beloppet för alla de öfriga exemplaren åt författaren eller utgifvaren ensam. I alla dessa fall, och ,ej sällan äfven när författaren eller utgifvaren är sjelf förläggare, är det vanligt att Boktryckaren öfvertager exemplarens expedierande till Bokhandeln, och låter Bokhandlarne kreditera sig för desamma, samt sedan redovisa förf. eller utgifvaren för försäljningen. Alla i bokhandeln interesserade hafva sina fördelar härvid: Boktryckarne, Författarne eller Utgifvarne, Bokhandlarne och köparne. Boktryckaren äger 1 exemplarens tillgodoskrifning på hans bokhandels-kredit en säkerhet för förlagsförskottet, i fall han dermed biträdt, och om författaren eller utgifvaren sjelf är förläggare, så vinner Boktryckaren kunder för sitt tryckeri, genom beredvilligheten att biträda med exemplarens fördelning: och försäljningsbeloppets indrifning:: Författarne eller Utgifvarne vinna ledighet för ett med deras öfriga sysselsättning oftast oförenligt affärsbestyr och från den tidsödande och störande korrespondens och bokföring; som dermed äro förenade. Bokhandlarnes göromål! förenklas, emedan det naturligtvis är, vida dättare att hålla räkning och -brefvexling med s sin höjd 40 Boktryckare, som här i landet äro i bokförläggare och distribuera tryckta skrifter, än med 300 författare eller utgifvare, af hvilka I de fleste kanske blott utgifvit en enda skrift af ringa bokhandelsvärde.. Köparne af böcker vinna slutligen, genom alla. dessa lättnader för pro-. ducenterna, ett lindrigare pris på produkter, än : annars skulle värit möjligt. Dessa gemensamma fördelar, tillsammanstagna, utgöra orsaken hvar-; före Boktryckare i de flesta fall äro hos oss distribuenter af böcker, och hvarföre, om de ge-) nom den ifrågavarande statskuppen kunde ut-! oo. rv pre At b FS