Aftonbladet – 3 september 1841, sida 3

bud. Men som Gr. Posse icke lärer varit belåte med ombudets förfarande, så yrkade han att de gamle landtmätaren skulle framhafvas i egen per son, stt för rätten stånda. Och det skedde sö Men nu begärde Ingeniören B. att i följd af si syrbara skröplighet, åtminstone få betjena sig a rättegångsbiträde, sås .m lag säjer; och någon hva såg tydligen att denna begäran var lika billig sor behofvet var ostridigt. Det oaktadt bestriddes de af åklagaren, Gr. Posse, och Häradsrätten, förenad sig återigen med Hr Grefven, och afslog den gaml Ingeniörens påstående. Omsider kom domens dag, den 23 sistl. Augusti och se, fastän Gr. Posse, vid ett halft tjog Härads ting, hade arbetat i sin anletes svett för att vis: de 2:ne landtmätarnes påstådda brottslighet, cci fastän så väl N. Möre Häradsrätts flere ordföran der, likasom Konungens höga Befallningshafvand i Calmar, bade gjort sitt bästa, för att den god A—Ils (i S. Möre?!) råd skule varda fullbordadt så blef, allt bemödande oaktadt, den för sin redbars duglighet allmänt högaktade Ingeniören Lundgrer återigen, och för 3:dje gången i detta mål. al!!detc. rikärd, hvaremot hans angripare, Grefvye C. Posse på Björnö, åiades, att med 40 Rdr ersätta hans rättegångsbesvär och dessutom plikta 5 Rdr för rätteydrgsmissbruk. . Ingeniören Björkgråen frikändes också för allting acnat, utom för det att han, vid en rågångsförrätt ning år 4831, icke följt Lagmansrättens fom år scdnare (1856) på serskildt köp och förening grundade utslag, och ej låtit vägleda sig af Ingeniören Albins tre år d refier (1839) verkställda undersökning. — O, J Justitios gudameakter! är icke sådant en den srymmaste satir på rättvisa, så — — sägen oss någonting, som är mera tokroligt. Men det var icke detta som vi egentligen ville anmärka; ty defta skedde sannerligen icke af ondt uppsåt. Men deremot bedja vi någon hvar eftersinna, hvad verkan den mäktige Grefve Posses och konsorters uppsåtliga åtgärder måste hafva på folket, Man talar vidt och bredt om rojalismens helgd och om respekten för aristokratiens höga anor, bevisande detta sitt fromma tal med slemma girninvar; och man skriar himmelshögt öfver den i sanning olycksaliga rabulismen, den man i likt och olist sjolf framkallar. — O. J högmögende!! X. Y. Z aS—