Aftonbladet – 2 september 1841, sida 3

utan krus ned på em stol, ha vi några underrättelser från min lärjunge Gerard? Ack nej, mäster Rembrandt, och jag är mycket orolig deröfver ... Huru mår er goda syster Louise? tillade hon hastigt, för att, som Don Juan, ge talet en annan vändning och förhindra borgenären att tala om penningar. Ab! ah! då måste jag väl nöja mig utan penningar, fru Katharina? afbröt målaren, som märkte den armas list och korsade den genom sin tvärfråga: Aek! min goda mäster Rembrandt, om ni ännu någon tid ville ha tålamod?v Hör ni, det vill jag gerna; men den ena tjensten mot den andra. Jag behöfver det här huset, ni måste genast afträda det åt mig, med bod och allt. Fru Katharina mönstrade honom med en blick, hvari förskräckelsen var målad. Afträda det åt er, mäster Rembrandt? men hvad skall det bli af oss? Jag för eder till ett annat bus, der ni kan fortsätta er handel lika fördelaktigt som här, fru Katharina. Gif mig er arm, och ni, på denna sidan, min lilla Trea. Och äfven du, tjocka Nell, kom med oss ... Ty om j icke till slut viljen antaga bytet, står er alltid fritt att återvända, tillade han, då han märkte fruntimrens oeh Nells smärta. Och min stackars fru ? frågade Nell, visande på den sjuka. För henne, du Nell, och låt oss nu gå. De hbegåfvo sig på väg, fruntimren i stor ångest, Rembrandt med ett obegripligt leende i hvarje min. Tio minuter sednare stannade de framför dörren till fru Katharinas gamla boning; hon förvånades icke litet att se boden, som man sedan inredt till krogskänk, ånyo förvandlad till