Aftonbladet – 31 augusti 1841, sida 4

väl för mycket begärdt eller kan det få namn sfen fverloppstjenst, om man förbjelper den resande gerom snödrifverna under långvarigare yrväder eller befordrar hans säkra fortkomst i halkan? Piogning ir väl ett onus, helst vid ihållande yrväder; men skall man då intet göra för al!mänt bästa? Och ill hvad höjd skola drifvorna få förgrymma sig, innan skofveln och plogen begynna sin reaktion mit deras rabuiism och propagandism (okufliga, såsom all dylik gräslighet, om de ej i tid stäfjas), — och göras icke backarne lätt isfria, om man passar på, då de äro medgörliga efter töväder eller dagsmidja? Är den väl tillbörligare, den gamla landseden, att ghållaren sitter hemma i ro mellan fyra väggar och låter den resande — eller rättare: den ic:e resande — tumla om i snön, tills han banat sig sjelf väg, och äfventyra lif och lemmar i bala backar, om han cj vill stiga ur och hellre stupa på näsan eller något annat, — åtföljd ofta af en skjutsgosse, den han kanske får hjelpa upp ur drifvan eller diket, jemte åkdonet? Sannerligen — Hr N. och Kgl. K.KoN. och Hr Aftonbladister ha i allo mycket rätt. Redaktionen har ansett opartiskheten måhänds fordra att lemna ett rum åt ofvanstående artikel, e huru ingenting tillkännagifver att den förskrifver sig från den klandrade auktoriteten Landshöfdingeem betet i Jönköping. Hvad innehållet i sjelfva saker beträffar, så blefve det både för vidlyftigt och vore öfverflödigt att nu vidare dervid uppehålla sig, nä läsaren sjelf kan bilda sig ett omdöme derom vid jemförelse med den förra artikeln; hvad åter formfrå gan angår, eller att Landshöfdingen besvärat sit hos Kgl. Maj:t öfver den auktoritet, som ändrat hen: utslag, så visa Insändarens reflexioner en alltfö stor obekantskap med hvad i alla tider förut här utinnan varit brukli gt, att någonting derom behöf de tilläggas Red:s exvmärkning uti ingressen till der förra artikeln. OCORA TETAMNETTY