POSTSCRIPTUR. Just då bladet skulle läggas i pressen, ankom Engelsk post, med tidningar från London af d. 20 dennes. Parlamentet hade dagen förut sammanträdt, och blifvit öppnadt genom en kunglig komission, bestående af Lordkanslern och några af ministrarne. Sedan denna ceremoni gått för sig, blef fråga om att utse ordförande i Underhuset (Speaker). Lord Worsley, (en Tory) föreslog den förre Talmannen, Hr Shaw Lefevre, under åtskilliga komplimenter öfver det sätt, hvari han i det numera upplösta Underhuset uppfyllt sina åligganden. Allas blickar rigtades nu på premierministern in petto, Sir Robert Peel, för att lyssna till orden ur hans mun. Afven han komplimenterade, och föreslog Hr Shaw Lefevre, som således med både Tories och Whigs goda minne blef Speaker. Denna beskedlighet hos Sir Robert och hans folk, att välja en Whig, oaktadt de hafva så stark pluralitet i Huset, tyekes visa, att de ämna fara fram med en viss varsamhet, hvilket nog också kommer att behöfvas, så framt de ej skola blifva alltför kortlifvade såsom ministrar. Inga diskussioner hade ännu förekommit i någotdera Huset. Engelska bladen innehålla underrättelser från Paris af d. 48, hvilka fortsätta och öka berättelserna om de oroligheter, som på så många ställen utbrustit, i anledning af Humannska beskattnings-mesyrerna. Man fruktade, att lugnet komme att störas på ännu flera orter. I Madrid hade lagförslaget, om upptagande af ett lån på 60 millioner realer, passerat kamrarne, och erhållit regentens sanktion. Det var också hög tid, ty skattkammaren var så godt som tom.