Aftonbladet – 27 augusti 1841, sida 2

mn Nämn ieke ett ord mer, Amalial inföll den unga flickan med värdighet. Kan du tro din syster vara så otacksam, eller att jag skulle vara ett sådant barn, att du icke skulle kunna vara lugn för min skull, när jag vet en gång hvarpå det kommer an? — Men nu skall du också lofva mig att göra soma jag säger, och hviJa ut. Jag skall följa dig till ditt rum, så får jag nycklarne till kaffosilfret. När mor Lisa återkom med blomkrukan, fama hon till sin stora förvåning Leonoras kammare tom, Ja såv, sade gumman, hon är så rask allt, att hon går ur sitt rum! — Gud vare lof! Och inte skall jag prata bort hennes he!sa, det är säkert. Men det tycker jag ändå har skäl med sig, att hustrun i Rackmyra får veta huru klok hon är, klokare än både doktor och fältskär; den tjensten bör jag väl kunna göra henne för hennes hjelpsambet när nöden står hårdt på, Det kan aldrig skada, och det kan vara godt för en annan gång. (Forts. följer.) — —— AA — Vid ett skådespelaresällskap I Arras befann sig en komiker vid namn Guignon, som var bekant för sina ansigtsförvridningar. Guignon stod hvarje dag framför spegeln och öfvade sig, hvilket till slut hos honom frambragt en sådan afsky för sitt eget ansigte, att ban, i ett anfall af förtviflan, skar halsen af sig. — Uti Havre lopp ett stort fartyg af stapeln, i närvaro af 40,000 menniskor. Vid den, vid dylika uillfällen brukliga prisutdelningen, nedstörtade olyckligtvis en läktare med mer än 600 personer: Ehuru många dervid skadade sig, lärer likväl ingen tillsatt lifvet. — I grannskapet af Leipzig rasade nyligen en förfärlig orkan, åtfölja af bagel, och förorsakade mycket stor skada. Inom en ringa omkrets kullkastades 44 lador, 3 väderqvarnar och en mängd med sädesvagnar. Flere menniskor satte dervid till lifvet.