la facta till ett betänkande, som vid nästa riksdag skall drifva satan och hans trollpackor ur vår lagbok och 4 2 kapitlet missgerningsbalken med dem; — fastäv de, som törsvara denna skamfläck i vår lagstiftning, väl icke torde finna serdeles stort anhang —; men om allt går bra, så vill hofrättsrådet ha bort hela hapitlet; han är en stor vän af Voltzire och Diderot, och kan i vår lag iche fördraga dylika anstötligheter för ett upplyst tidehvarf. — Och i samma det ö gonblick, då aila dessa facta äro i ordning för att begagnas, kommer el nytt, som på sitt sätt vänder upp och ned på dem ala! — Hans egen styfdotter, drifven al den met krassa vidskepelse, men tillika af den ädlaste sjeifförsakelse, trotsar all qvinnlig räddhåga, med ett mod, som i förening med sådana åsigter, som hennes, är det största hjeltemod, för att he!t simpelt — trolla sjeli! — Hon underkastar sig, utan tanka, vådor för sitt lif, sitt förnuft e!ler sin helsa, och besvärligheter, som skulle tyckas outhärdliga för ett fruntimmer af henres stånd och med hennes ungdomsvanor; och hvarföre? för alt genom ett hexeri frelsa sin halfsyster, bavs Verkliga dotter, från döden. Mångfaldiga äf de förföljda och förjuttnade, som jag i dessa ryshga protokoller funnit släpas till bålets död, bedrefvo visst icke någonting mera magiskt än bop, fastän säkert ingen gjorde det i så mycken oskuld och frombe; men hade bon gjort detsamma för hundra år sedan, så ... 0 taval Jag kan icke fullfölja den tankan vidare. Men hvad som är värst af allt: hexeriet Jyckas, och jag har sett det med mina egna ögon! Och jag skall nu vederlägga deras vitsord och förklara allting dylikt för 0rimligheter. — Skall jag? han jag a erkligen skriva emot min öfverlygelse? ... Men hvad är då din öfvertygelse, herr Fahiun? Har du vågon sådan i detta ögoxblicek? — Om jag kunde tala med gamle Silfverpalim härom! — Men anade bar hvad som i natt tilldrog sig I Pansegel hus, så skulle han sannolikt jaga begg? fickorna på porten, arflösa, och sälta mla gwmman på spiur huset. Obegripligt vande, orimligt... ? Urder denna själsutgjutelse hade herr Fabian ändtligen uttröttat sig sjelf så. alt han somnade. Ferie, följer.)