Aftonbladet – 26 augusti 1841, sida 2

guelies börjat göra rent hus och sopa bort den höga aristokratien. Icke mindre än elfva af drottningens statsfruar hafva blifvit aflägsnade och bland dem räknar man några af Spanska adelns grannaste namn t. ex. Albalde Medina Celi, Gor, Noblejas, Punnon Rostro, Prado, m. 0. Hertigen af Ossuna afbidade ej sitt entledigande, utan återsände sjelf sin kammarherrenyckel till Hr Arguelles. Afven andra grander draga sig frivilligt från hofvet, hvars salar deremot fyllas med deputerade och andra borgerlige, hvilka påstås visa sig lika så begärlige efter embeten och äreställen, som den höga adelns ledamöter, och uppvakta utdelaren af sådana, parvenyen Espartero, med lika mycket nit och devotion, som man fordom uppvaktade de legitime konungarne. STORBRITANNIEN. Ett i London gängse rykte, som väckt uppseende på börserne både i Paris och Amsterdam, var, alt Engelska regeringen skulle skicka 3 linieskepp till Förenta Siaterna, med hvilka flera krigsskepp i de Westindiska farvattnen skulle förena sig. Befälbafvaren för denna eskader skulle af regeringen i Washington fordra MLeods ofördröjliga försättande på fri fot. Om detta vägrades, skulle Engelska ministern genast gå ombord på eskadern, och krigsförklaring följa. Osannolikheten häraf ligger temligen i dagen. Englands ställning är för närvarande icke en sidan, hvari det skulle kunna äfventyra ett nytt krig, med det vidtutseende i China redan på halsen, och de inre förhållanderne dessutom i en så cbestämd och kritisk belägenhet, som de äro. Enligt underrättelser från Förenta Staterna, hade MLeod vägrat att låta sin sak dragas inför revisions-domstol, utan ämnade deremot att låta den förekomma vid assisrätten i Utica, hvilken kommer att handlägga den i sednare hälften af nästkommande September. Väderleken i England fortfor att vara kall och regnig, dock trodde man att skörden ej skulle blifva så dålig, som man allmänt fruktat. Till qvantiteten blir den ej så ringa, men qvaliteten lärer göra åtminstone en del deraf mindre användbar för de vanliga behofven. TYSKLAND. I Baden har man nu äfven fått sig en högmålsprecess. En ung borgare i Heidelberg skall på ett värdshus hafva haft något yttrande om Storhertigen, hvilket blifvit rapporteradt, hvarpå den unge mannen blifvit arresterad och kommer att anklagas för majestäts förbrytelse. Hr Thiers, om hvilken de Tyska bladen nu fylla sina spalter, har i Sanssouci blifvit presenterad för Konungen i Preussen. Under hans korta vistande i Köln hade en hop unga män fallit på den originella ideen, att utanför hans fönster om oftonen afsjunga Beckers bekanta Rhen-sång : Sie sollen ihn nicht haben Den freien deutschen Rhein, men polisen, som fålt kännedom om den tillämnade serenaden, afböjde den. På hemresan till Frankrike säges Hr Thiers komma att besöka Furst Metternich på Johannisberg. Erkebiskopen af Köln fortfar alt enständigt vägra foga sig efter På! ens önskan att afsäga sig sitt stift och flytta till itom. Både Konungen i Preussen och Påfven skola vara ense om sättet för religionstvisternes biläggande, men alltsammans göres om intet genom den gamle prelatens bårdnackenhet. ORIENTEN. Det bekräftar sig beklagligtvis från flera håll, alt Candioterne dukat under för sina förtryckare Turkarne. Eu kombineradt anfall af Turkiska landtrupperne och flottan hade tvungit de siste, som ännu buro vapen, i Sfakia, att underkasta sig. Af de Engelske och Fransyske sjöbefälhafvarse vid Candia hade de Greker, som från fasta landet och öarne skyndat till Candioternes bjelp, äfvensom de förnämste anförarne för rörelsen, blifvit 1äddade från Turkarnes svärd, och, till ett antal af flere bundrade, tagna ombord på tvänne Envgelska krigsfartyg, hvilka fört dem i säkerhet till Piräus. Den 17 och 48 Juni förstörde en eldsvåda i Smyrna hälften af denna stad, hvarvid mer än 20,000 personer blefvo husvilla och förlorade allt hvad de egde. Många menniskolif blefvo vid denna katastrof spillda. Elden uppkom i ett kaffehus, och en häftig blåst gjorde alla släckningsbemödanden fruktlösa.