Aftonbladet – 25 augusti 1841, sida 1

saste af hofrättens arkifsalar, hvilka intogo hela len våningen. Den hade fått sitt namn deraf. utt der förvarades åtskilliga hexredskap, blanc innat ett veritabelt smörjhorn, en magisk hvis;elpipa, förfärdigad af en örnklo, och en så kallad mjölkhare, som långt ifrån att likna en hare eller annan skapad varelse, blott bestod af et väfsolf med några mörkröda ylletrådar, men påstods hafva haft den förmånliga egenskapen föl solfvets egarinna, att hon endast behöfde hängs det öfver sin mjölkstäfva, för att deri ur trådar ne locka mjölken från hvilken ko som heldst : hela verlden. Dessa mystiska småsaker tillhörde en qvarlåtenskap, som hofrätten hade fått i ar efter den, på Carl XI:s tid, ryktbara ,kapter Elin, anförarinnan för sin tids blåkullafärder När någon främling tog stadens märkvärdigheter i ögonsigte och tillika besökte hofrättshuset stod alltid en vaktmästare tillreds att visa honom dessa trollkammarens dyrbarheter, jemte er mängd äfven här förvarade käppar, yxor,stenar sablar, bössor och andra mo-dvapen, som hvart: dera borde kostat minst två menniskolif, nemlisen den mördades och den afrättades, och hvaronm vidlyftigt förmältes i de gamla processaktern: rundt omkring dem. Om kapten Elin sjelf visste man, att hon för ett århundrade sedan hade sig till straff och andra till varnagel slutat si na dagar på bålet, och allt detta med rätta som slutorden lydde i en svit af digra proto: kollsfolianter med pergamentsband, hvilka befun nos i samma rum och utgjorde en liten del a väggbeklädnaden; ty det var ifrån golf till tal tapetseradt med dylika band, såsom händelser oftast är i gamla arkiver.