Aftonbladet – 24 augusti 1841, sida 2

patriotiska och poetiska intresse, som gör sig gällande i den muntliga traditionen: ju mera skön, vördnadsbjudande och underbar man kan göra denna, desto bättre är det; och der den gifna historien lemnat luckor eller mörka, mindre glänsande ställen, der uppträder genast fantasien med sina kompletteringar. Hon älskar mer skönbeten hos en bild. som förkroppsligar en henne dyrbar vorden ide, än historisk sanning i de enskilda drag, hvaraf bilden är sammansatt; hon vill skåda och förnöja sig åt skådandet. Den naturliga förklaringsmethoden förkastar åter de Wette redan derföre, att man, vid alla berättelser, blott kan hålla sig vid hvad den berättande författaren omförmäler, och derföre, när en underbar historia förekommer, antingen måste rent af antaga eller helt och hållet förkasta den öfvernaturliga gång af saken, som förf. uppgifver, men icke får villkorligt göra den naturli7, emedan man i detta fall icke har någon säker grund att stödja på. Så är det, enligt De Wette, högst orätt, när man tror sig icke kunna antaga ett mellan Gud och Abraham (4 Mos. 42, 4 m. m.) verkligen slutet förbund, men likväl hänför berättelserna derom till en inre vision, ty om en sådan kunna vi ingenting veta, emedan ingen sagt ett ord derom; dennatydning är således ovilkorlig. Huru skulle ock, på naturlj väg, den tanke kunnat uppstå hos Abraham, att hans folk en gång skulle beherrska hela Canaan? Innan man kan tala om någon, en dylik förhoppning antydande vision, måste yttre grunder till denna finnas; här felas dock dessa fullkomligt. Men lätteligen kunde längre i tiden, då Judarne verkligen beredde sig att intaga Canaan, inom folket den sägen uppstå, att Gud lofvat redan Abraham detta land cÄf.en Kruy förklarar försöken, att vilja utgrunda en underhistorias naturliga möjlighet för fruktlösa, emedan förklaringen vanligtvis blir ännu underbarare än sjelfva historien; deremot anser han undersökningen öfver frågan: huru har väl denna berättelse kunnat uppkomma? — således öfver frågan om sagans ursprung — icke allenast för ganska tillåtlig, emedan den icke behöfver göra något våld på texten, utan äfven för ganska nyttig, cemedan den sprider ljus öfver samtliga berättelserna om under. I öfverensstämmelse härmed förklarade sig Horst, Gabler, och en onämnd i Bertholds kritiska journal. — Alla de nyssnämnda instämma i följande, mot den naturliga förklaringen rigtade och den mythiska anbefallande satser: aDet är ohistoriskt och otillåtet, att supplera urkunder med förmolanden, samt anse egna spekulationer för gifna bokstäfver; — aDet är ett högst tvunget och otacksamt bemödande, att vilja naturligt framställa sådant, som urkunden vill låta framställa såsom underbart; — aGenom ett dylikt förfarande beröfvas bibelhistorien allt heligt och gudomligt; — aDen mythiska synpunkten lemhar deremot berättelsens materia ovidrörd och vågar sig icke fram med några tydningar, hvad enskildheterna beträffar, men anser dt hela icke för sann historia, utan för helig sayja; — aGenom derna utläggning försvinna de otaliga, eljest olösliga svårigheter, som hänföra sig till evangeliernas harmoni (öfverensstämmelse sig emellan) och chronologi (tideräkning); — Den stödjes och bekräftas deraf, att alla foiks och religioners historia börjar med heliga sagor.n aFrån dessa, öfver tiden för gamla Testamentets skriftliga affattande och dess innehåll, vunna resultater, kom man emärkligt till det antagande, att man likaledes såsom myther borde betrakta en mängd berättelser i Nya Testamentet; ty flera bland dessa äro, till he!a sin karakter, gamla Testamentets underhistorier så på ett hår lika, att man icke annat kan än för deras utläggning taga i anspråk samma grunder, som för det förras. Men här måste, framför allt annat; först en svårighet undanrödjas. Dennå låg deri, att:man eljest träffar -myther blott i ett folks urlid, då ännu ingenting skrifves, hvaremot Jesu uppträdande infaller vid en tid, då judiska folket redan länge idkat skriftställeri. Men redan flere bland de nyss uppräknade lärde hade, med hänseende härtill, hänvist till följande, ganska väsendtliga puukter: . åiHytkisk, i ordets vidsträcktare bemärkelse, kan äfven den historien kallas, som, fastän fallande inom ett redan skriftställeri idkandetidehvarf, likväl länge fortplantar sig blott i folkets mun. — I nya Testamentet har man väl icke att söka en totalt mylbisk historiä; men väl kunba deri förekomma spridda myther, hvilka dels kunna vara dit öfverflyttade ur det gamla, eller ock uppstått inom des8 egen horisont; — Sedan Jesus blifvit så berömd genom sin lefnad och så förherrligad genom sin död, var det ganska I naturligt, att man, som i dylika fall brukar ske, med I de underbaraste berättelser utsmyckade hans i möri kertillbragte ungdom; — I SBegreppet om forntid är ganska relativt; och i ett tidebvarf, då man tedän eger skriftliga urkuni der öfver de flesta ämnen, kunna ganska lätt sagor i uppkomma öfver andra, når dessa, såsom här i all, mänhet är bändelsen, länge lefvat blott i muntlig i tradition. I många fall sakhade man tradition alldeles och kunde derföre gifva. friastg utrymme åt sin egen förmåga av gissr, denna rika källa till månggestaltade Sagor. 1 Om dessa satser icke kunna förnekas, hvarför r skall man då icke nämna saken med dess rätta namn och öppet erkänna: Även i nya Testamentet , finnas myther? I enlighet med dessa grundsatser tydde nu Usteri spciella berättelser ur nya Testamentet verkligen I mythiskt: bland andra historien om Jesu frestande !af djefvulen. Han yttrade: När sinnena en gång blifvit lifvade, allrahelst i religiöst afseende, så behöfves för ett icke opoetiskt folk blott en kort tid, innan icke blott förborgade och hemliga, utan till , och med bekanta och offentliga facta antaga ett sken laf underbaärkt. Dock får man icke tänka sig sar ol ken så, som skulie en ufsiytlig och med ens färdig digt här egt rum. Först efterhand och på ett sätt, , som numer ej låter sig genomskådas, uppkom tron på den underbara tilldragelsen i de trognas sinnen, -Joch slutligen nedskrefs berättelsen, sådan han ännu i finnes. ; Blef det ock, i enlighet med nyssnåmnda grundsaälser ganska vaunnfts att Nya Testamentet inne