Aftonbladet – 24 augusti 1841, sida 1

rasto af alla kapital, menniskokapitalet, med rå egennytta sättes efter penningekapitalet, huru tusentals menniskor, hvilka lika mycket som andra äro födda med rättigheten till ett andligt och intelligent lif bredvid machinerna måtte förekomma som eländiga machiner och så till sägandes vara predestinerade till proletärer och utskum, för att göra enskilde, och af lyckan gynnade, rika, plumpa och öfvermodiga. Det är dessa betraktelser, som med hvarje dag allvarsammare tränga sig på oss, och äfven något borde öfvervägas af dessa industrientusiaster, som helst skulle se hvarje grön fläck bebyggd med kattunsfabriker. I stället att röra de känslosomma qväkarqvinnorna i Exeterhall med en skicklig retorik öfver negrernas slafveri, negrerna, som åtminstone arbeta under den fria himmelen, icke i fabrikssalarnas kloakluft, tänk en gång allvarsamt på förbättring af de hvita slafvarnes tillstånd i eget land. Uppgiften, vi veta det, måste vara svår; men många svåra saker låta likväl göra sig. Så mycket är imedlertid säkert, att fabriksarbetarnes förhållande till fabriksherrarne måste blifva annorlunda, och uti Robert Owens socialistiska idter I gger mycket sanning, månget frö för framtiden.