Aftonbladet – 21 augusti 1841, sida 3

vore talet exporteradt ur ett visst qvarter härstädes; till exempel: I dessa oordningar är detisynnerhet deras hemliga orsaker man bör känna. Vore det tillräckligt, att upprorsandan, sedan den fullgjort sitt verk, droge sig uttröttad tillbaka, för att med samlad kraft, återkomma, på en annan vink, som kanske snart blefve henne sagdt? Vore det tillräckligt att, I det bon droge sig tillbaka, hon åt rättvisan öfverlemnade, likasom för att hejda och besvara dess gång, några okända handtlangare, med hvilkas uppoffring hon ansåge sig lycklig att försäkra sig om ostrafllighet? Nej! Samhället antager intet vapenstillestånd; det vet endast att sluta en varåktig och säker fred; men för att förekomma förnyade atbrott af det onda, är det i dess källa samhallet bör utrota det. Det är med städer, som med store män: om, i deras historia, det finnes något blad att uttaga, så ir det med deras egna händer de slita det sönder; men också protestera de ofta med all rätt mot hvarje öfverdåd, för hvilket de verit främmande. Män skulle vilja anteckna detta öfverdåd under deras namn; men de tillbakahvälfva den solidariska ansvarigheten, söm en skamfläck. Ålskom våra institutioner, Mine Herrar! de utvöra ännu (vi kunna lita derpå i följd af det långvariga arbete de kostat menniskosnillet) den bästa orm för att förena de två stora förmåner som samnället hehöfver att ännu äga tillsammans: ordninsen och friheten! Att det kan finnas oroliga tider, ler allt hvad som är sämst i alla afseenden tyckes vara det bästa, sådant kan inträffa; men dessa tider oörgå, och de verkligen visa institutionerna stå qvar. De göra det; och hädanefter försäkrade genom sin varaktighet, mindre hindrade i sina verkningar vättre förstådda, bära de naturligtvis alla sina fruker. Alstom dem således, dessa välgörande instituioner; älskom Konungen, som egnat sin ädla lefnad att försvara dem, med hela den kärlek, vi hyse ör vårt älskade fosterland ! ETRSIINTAIDE YT ARYNBVTTBERENSTFRIE