Aftonbladet – 20 augusti 1841, sida 4

TO -— (Införes på begäran.) Några ord vid Friherre Carl Johan Knutsson Sparres graf. Det gifves en undangömd hydda, dit hatet och stormea ej når, men himmelens englar beskydda honom, som gästa der får; dit lärkernas jubel ej hinner, dock kärlesea der gör sin bön — du doftande ros der ej finner, hvian dock der är så skön — ej flärden och afunden störa der lugnet i undangömd gård, för vännen för lögnen ej göra barmen der sluten och härd. Ack, skönt är det då, att få hvila der fjerran från oro och strid: ja salig är du, som fick ila dit — följd af kärlek och frid. Hvar lågade ädlare sinne för fosterland, ära och dygd, men firadt ock blifver ditt minne jemt i din fädernebygd. Ja älskad det var du af al:a ty kärlek det var du ock värd — på grafkulle:s blommor nu fal:a tårarna, kär!ekens gärd. Hvi sörjer du älskande maka? din gråt stör ju slumrarens ro; haa kommer ru mer ej tillbaka hit till din kär!ek och tro. å vacker, som morgonen strålar med purpur på blommornas guld, så ädel, som skalden oss målar troheten ren och så huld, du troget stod jemt vid hans sida så älskande, innerligt skön, du ville för honom få lida pågan din kärlek till lön. Men gläd dig, ty fjerran från qvalen han hvilar i grafven nu godt; från qvamet och oron i dalen o himmelens bjudning han fått till lugnet i undangömd hydda, der trohet och kär!ek slå ut i rosor, som englarna skydda troget till grafnattens slut. AR eAAEEAXXAEXXXAEAA—— t—————————————— BR